Stefan Löfven måste omge sig med dåliga rådgivare, eller räddhågade såna - kanske både och. Efter den nesliga misstroendeförklaringen i riksdagen lägger han ju på samma sönderspelade skiva ännu en gång: V har gått samman med de "högerextrema".
Vilka är då dessa fula fiskar? SD?
Så med andra ord skulle ett ökat antal medlemmar inom LO-förbunden - Löfvens eget folk, kunde tyckas - sympatisera med ett högerextremt parti? Det kan väl han, eller hans högt avlönade rådgivare, ändå knappast tro?
Det är usel retorik och leder bara till att sympatierna för SD växer.
Löfven vägrar att prata om verkligheten, den de senaste åren radikalt förändrade i Sverige. Med ytterst svårlösta problem i spåren av en havererad integrationspolitik, om man nu ens kan tala om en sån.
Massinvandringen har skadat landet, det är bara att lyfta blicken från talarstolen. Och lyssna till dem som en smula nedlåtande brukar kallas "verklighetens folk" - vanliga människor runt om i Sverige.
Samma dag som Löfven ännu en gång, efter omröstningen, orerade om att "knäcka gängvåldet" sköts det på nytt i hans land. Mitt på blanka dagen, i Sätra.
Inom psykiatrin förekommer diagnosen "psykotisk" när en människa lever med en förvrängd verklighetsuppfattning. Patienten träder in i sin egen idiosynkratiska "verklighet" och tror att den är den sanna och enda. Ett mycket besvärligt tillstånd att komma åt med terapi.
Löfven surrar på som om han trodde på sina egna ord, skapar med dem sin egen verklighet, medan den krassa yttre existerar bortom hans pratande. En verklighet som vad våld och kriminalitet beträffar påminner alltmer om Sydafrikas.
En verklighet med "fattigpensionärer", Löfvens eget folk kunde tyckas, men som han aldrig ägnar ett ord. De ingår inte i hans verklighetsbild där allt som stör densamma hålls borta.
Det skulle med välvilja, nåja, kunna tolkas som att Löfven i sitt agerande liknar de fallna Ceausescu och Honecker. Den förre togs på sängen, fattade inte vad som pågick runt omkring och bakom honom.
Om Honecker påstods det att hans chaufför körde honom på omvägar från bostaden ute i Wandlitz in till kontoret mitt i Östberlin. Så att han inte med egna ögon skulle konstatera hur illa det stod till med DDR. Inte vet jag om det var sant, kanske.
Men han upprepade att Muren skulle stå i hundra år. Som om han inte visste bättre.
Hur det är med Löfven vet jag inte. Kanske hålls han oinformerad och skyddad från obehaglig verklighet, men jag tror det inte. Snarare är han en cynisk realpolitiker som gör allt för att behålla makten. Den ena heliga S-kon efter den andra slaktas, ändamålet helgar medlen.
Landet behöver inte ett "nytt" ledarskap som det efterlyses från borgerlig håll. Vad då "nytt"? Det krävs ett politiskt ledarskap som inte har funnits under Löfvens olycksaliga tid vid regeringsmakten.
Han har inte tagit det ansvar han nu beskyller andra för att inte ta. Han har svikit.
Min salig mor skulle gråtit blod över hur Löfven, Damberg (jag tar mig för pannan så fort han visar sig) och kompani medverkade till att hennes socialdemokrati är borta. Kanske skickat tillbaka Hjalmar Branting-medaljen.
Bild: nyheternasverige.se
S ljuger numera så öppet & plumpt att man undrar om dem mediakvästa demokraturen anlänt. Och småfölket tros inte förstå vad marknadshyra är eller vilka som vill införa den.
SvaraRaderaVäljar- och folkföraktet är slående. En som är särskilt bra på att visa det, förutom att demonstrera sin egen dumhet, är Damberg.
SvaraRadera