Välj ett annat folk!

Östberlin, 17 juni 1953. Ett datum som föranledde DDR-författaren Stephan Heym att begå en bok om de mörka händelserna som utspelade sig. Folket denna dag ute på gatorna för att demonstrera mot sin "egen" regering. 

Utlösande faktor en markant höjning av produktionsvolymer utan någon som helst föregående involvering av producenterna, en kraftig försämring av ackordet som gubbarna skulle sagt på Sandvik. 

De välbefogade protesterna slogs ned brutalt med militära medel. Den realsocialistiska regimen visade redan efter fyra år vid makten färg. Och sen fortsatte det i totalitär riktning. 

Obegränsade resurser till Stasi, statens "sköld och svärd", en allt strängare övervakning av medborgarna. Åtskilliga "inofficiella medarbetare", läs angivare, knutna till Ministeriet för statssäkerhet. Ministeriets ögon och öron, en paranoid samhällsatmosfär bredde ut sig. 

En absurd, välbevakad mur uppfördes mitt i Berlin, efter blott tolv år med den enligt mytologin "första arbetar- och bondestaten på tysk mark", för att stoppa den alltmer utbredda flykten från det socialistiska paradiset.

Dödskjutningar av "republikflyktingar", de soldater inom Folkarmén som sköt sina egna landsmän i ryggen tilldelades hedersutmärkelser. 

Ett helt folk låstes in bakom den "antifascistiska skyddsvallen" som muren officiellt benämndes. Jojo, politrukerna kunde trolla med truten. Som om någon från väst frivilligt skulle sökt sig i riktning Östtyskland.

Bertolt Brecht, bosatt i Östberlin efter exilen under nazismen, med besk ironi i stämman till de stalinistiska makthavarna: välj ett annat folk om ni inte är bekväma med det nuvarande. Underförstått: samma folk verkar ju inte vara riktigt med på noterna. 

"Dagens fråga" återkommer i min folkpartistiska morgontidning, en minienkät riktad till människor - "verklighetens folk" som en bortglömd kristdemokrat sa - på stan: Vad skall du göra i sommar? Vad tycker du om att bada? Skall huggormar förbjudas? Och så vidare. 

Oförargligt, kunde det tyckas. Jag blir till min bitterhet aldrig tillfrågad. Det smärtar mig som professionell synpunktsproducent. 

Nu, i samband med turerna runt extaval, talmansrundor och alla smidda ränker därborta i Fjollträsk: Vad tycker du om ett extraval? Är det redaktörerna som spökskriver, jag kan inte låta bli att undra. För att få svenskarna, väljarna, att framstå som urbota korkade?  

Jag tar mig för pannan. Herregud, vilka puckon! Buktalarens dockor, lydiga röster, underkastelse råder. Jag säger som Brecht, men utan all ironi: Välj ett annat folk! 

För ett större problem än de eländiga politikerna, deras kohandlande och lömiga trixande är det folk som finner sig i att vara reducerat till val- och opinionsboskap.

Folket har de politiker de förtjänar, och tvärtom. Glad jag sedan många år inte röstar, vägrar legitimera denna usla parlamentariska föreställning. Och känner mig inte som ett pucko.

Bild: gladaapan.se