Ansiktsmaskens Berlin

Ett ödsligt Arlanda om den grå, smådisiga morgonen. Någon enstaka resenär som hänger över en starköl som gift sig med en virre och en räksmörgås. Svensk färdkost när det skall flygas utomlands. Oavsett tid på dygnet.

Ingen servering ombord på SAS-planet. En högtalarröst tillkännager: ”Vi beklagar att vi på grund av omständigheterna inte kan ge er den sedvanliga servicen.” Vi ser inte röken av någon i personalen under turen. Men hör dem kuckla bakom ett draperi. Oklart om vad. 

Många passagerare sover, maskförsedda, på väg ned till Berlin. Stämningen ombord kan knappast sägas vara uppsluppen eller förväntansfull. Den brukar kännas helt annorlunda. Vi är ju på väg till Europas hjärta! "Städernas stad" som någon skrev. 

Jag kan inte sova men känner mig förbaskat trött efter att ha klivit upp klockan 04.00. Och som alltid när jag har en tid att passa har jag svårt att koppla av och komma till ro. Ligger på aga.

Funderar på att plocka fram Johan Lundbergs När postmodernismen kom till Sverige men avstår. Började läsa den men kände mig ganska snart uttråkad om sanningen skall fram. Horace Engdahl och den där fransosen, i synnerhet den senare, intresserar mig inte särskilt.

Lundberg attackerar Engdahl hårt och det har väl sina poänger, kanske. Och den intellektuellt förfallna, ideologiskt impregnerade, värdegrundshögskolan förtjänar alla smockor den kan få. 

Taxi förbeställd och betald men en chaufför jag icke bokat försöker på Tegel enerverande påstridigt sno åt sig körningen. Känns plötsligt som om jag på nytt befinner mig i Kairo med tjattrande taxichaffisar som argsint slåss om bytet.

Jag brukar i vanliga fall kliva på bussen in till Mitte, sedan på den numera bilbefriade Friedrichstrasse byta till tunnelbana, sedan byta igen med målet Dahlem-Dorf. Föraren i den förbeställda taxin kör en helt annan väg än den jag brukar ta. 

Fort går det men det blir en annan ingång till Berlin, i trakter där jag aldrig rör mig och som jag inte är det minsta förtrogen med. Inte bra för en utpräglad vanemänniska.

I Dahlems butiker bär alla kunder mask och är mycket noga med att hålla avstånd. Den preussiska lydnadsmentaliteten - till skillnad från Fria Universitetets anti-auktoritära, frihetliga. I vanliga fall bäst att tillägga om det senare. 

Hotell Seminaris ligger centralt i stadsdelen Dahlem. Snabbt når man universitetets olika institutioner. Men i dag vilade något olycksbådande fridfullt över campus. Knappt några studenter som rörde sig. Jo då, coronan har slagit till. FU har bommat igen. 

Längtan efter att omedelbart få omslutas av den i vanliga fall befriande atmosfären får sig en törn. Mask på. Bilden ovan talar sitt tydliga språk. Men kör i vind. Det blir till att maskförsedd stimuleras av Berlin.