Virginia Wolf hade sitt eget rum som hon värnade om. Thoreau sitt hus i skogen, åtminstone för en tid. Nära till civilisationens bekvämligheter som jag själv upptäckte när hans hus uppsöktes i Massachusetts.
Det gjorde mig en smula besviken, jag hade nämligen skaffat mig en helt annan bild av hans liv där. På basis av hans kultbok. Någon eremit eller cave man var han icke, den gode Thoreau.
Till skillnad från min pappas farbror Vilhelm som efter att ha fått korgen av dottern till en snål storbonde i Norduppland hjärtekrossad drog till skogs och slog sig ned där livet ut. Fjärran de usla människornas boningar.
Oftast sitter jag i min hårt slitna gröna fåtölj, som egentligen borde skattats åt förgängelsen för länge sedan, och fångar inflygande ord. Med datorn i knäet. En alternativ plats utgör pensionärskuvösen, den inglasade balkongen.
Nu, när hösten kryper allt närmare med sjunkande temperaturer, slås den portabla infravärmaren på. Utformad som en pelare som långsamt snurrar runt, runt och sprider behaglig värme.
Balkongen en utmärkt plats för en hundälskare som undertecknad att spana efter fyrtassade från. En liten Baloo som är morgontrött, älskar att knyta upp mattes skosnören. Hon pratar till skillnad från många andra hundägare aldrig i mobiltelefon när hon promenerar med Baloo.
Hon är inte bara ute för att pliktskyldigt rasta honom, utan talar hela tiden med honom, de håller nära kontakt. Därigenom kommer den lille krabaten att lära sig många av de tvåtassades ord.
"Superliraren" som jag kallar honom dyker plötsligt upp. En riktig snajdare, alltid i genomtänkt klädsel. Vit, vältrimmad pudel trippandes bredvid.
Ut ur uppgången kommer så grannen, tämligen nyinflyttad från Edsbyn och ivrig hejare på det framgångsrika bandylaget, med sina två mopsar. Numera känner de tu igen mig och vill gärna klättra på mig och bli klappade när vi strålar samman.
Det förefaller mig som om antalet små hundar, mopsar och chihuahuor (heter det så i pluralis, låter roligt) och franska bullisar, ökat betydligt under pandemin. Jag behöver inte sitta länge på min balkong förrän den första visar sig.
Snart öppnar ett Coop blott några stenkast bort. Då behöver jag inte, om jag inte absolut måste, lämna den holme där jag bor. Med havet runt knuten. Alla fåglar. Svanar, tärnor, fiskmåsar, änder, sothönor - även småfåglar och kråkor.
Och en högt däruppe kretsande havsörn!
Fredriksskans med alla sina cisterner i horisonten. En hamn som växer så det knakar.
Ännu en tid låter det sig sittas på balkongen. Vintern är tack och lov en bit bort.
Bild: Arbets- och spanarplats.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar