onsdag 23 september 2020

Nuets olidliga omöjlighet












Hur fort går lusen på tjärstickan, sa vi när jag var barn. Hur mycket är dinkan?

Tiden är en fiende om man med de konventionella instrument som står en till buds mäter och därmed definierar och bestämmer vad tid är. En fiende om man försöker hålla ett vakande öga på den. 

Gagnlöst. Tiden flyr, du gäckas, du äts upp. En övermäktig fiende är den uppmätta tiden. Du betraktar inte samma urtavla två gånger.

Jag har äntligen lyckas lägga bort tidmätaren efter alla neurotiska år med ett ofrihetsskapande klockberoende. Alla taffliga knep för att inte glo på klockan hela tiden (!). Armbandsuret nedstoppat i fickan. Fastsatt i bältet.


Jag skaffade till och med en sådan där gammeldags rova med kedja för att försvåra för mig att kontrollera tiden. Inte hjälpte det. Allt blev bara svårare.


Willy Brandt och Breznev delade ett svårt nikotinberoende. Skaffade på varsitt håll en specialtillverkad låda att förvara cigaretterna i. Tidsinställd. Det ryktades att Breznev på olika mer eller mindre listiga sätt försökte manipulera lådan att öppnas bortom inställningen. 


Jag förstår honom. Är man beroende så är man. Och en neurotiker som älskar att bedra sig själv.


Min oförmåga att vara i nuet förstärktes av klockberoendet. Tendensen att resa mot framtiden och framkalla ängslan över det jag inte kan veta något om. Den ännu starkare tendensen att resa bakåt och hamna i vemod. Sörja den tid (!) som oåterkalleligen flytt.


Alla hurtiga, jag var nära att skriva patetiska, uppmaningar du kan rikta till dig själv utan att därför leva efter dem: Fånga nuet. Seize the moment som Robin Williams lärare manar sina elever i den romantiska filmen Döda poeters sällskap. Carpe diem. Memento mori.


Williams brottades privat med svåra problem, diagnostiserades och medicinerade, tog till slut sig själv ur tiden. Orkade inte mer. 


Jag läser i Gefle Dagblad 21/9 om M, en av mina tidigare studenter, mycket begåvad men en rastlös och sökande yngling. Lämnade de akademiska studierna och planerna på att doktorera, är sedan länge yoga-lärare i min hemstad. Förefaller harmonisk. 


Han säger sig ha funnit metoden, kanske bättre skriva sättet, att upplösa ängslan och oro. Kanske borde jag kontakta honom, jag blir nyfiken. Boka tid (!).


Bild: Kronos.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar