Nacht und Nebel

Antropologen Claude Lévi-Strauss beskrev dimma som ett gränstillstånd. Jag minns att jag återgivit hans resonemang någonstans men inte var. Om hur han närmare utvecklade sin teori som till skillnad från mitt minne definitivt inte var dimmig, förlåt lustigheten. 

Jag vill däremot bestämt minnas att han hämtade inspiration till en fantasieggande analys från en urbefolknings mytologiska föreställningar om dimman. 

Det vilar något vackert över denna särskiljande bild av dimman som naturfenomen, dess hemliga essens. Dimma att omslutas av, försvinna in i, dröja sig kvar i, röra sig i utmed en osynlig gräns.

När dramaturgen Joakim Stenshäll fortfarande levde testade jag en idé på honom om att sätta upp en dimomhöljd föreställning där skådespelarna, publiken skulle inte kunna varsebli dem på scenen utan blott höra deras röster, famlade runt i dimma och vrålade ut det mest förbjudna och stötande. 

Förargelseväckande och provocerande. Mobbens hatiska och råa ord. Ansiktslöst. Om judar och religion. Allt som anses gott och oantastligt. Konventionellt och moraliskt. Det upplysta borgerskapets käpphästar. 

Idén kom osökt till mig när jag läste om dimmaskinerna på Hitlers berg i Österrike. Anfallande flygplan skulle mötas av artificiell dimma och sikten störas. Kan inte svara på om de någonsin användes.

Dimman är suggestiv, lockande med sitt upplösande av det skarpa och tydliga, möjliggörande ett undkommande i olika avseenden. 

Regn har jag däremot alltid haft svårt för. Jag förknippar ända sedan barndomen regn med de stäckande fenomenen inställande och förhindrande. 

Planer som snarast måste bordläggas på grund av vädret. Utflykter. Fotbollsmatcher. Roliga saker. Regn stavas besvikelse.

Det vilar något tröstlöst över regnet. Framförallt när det inte faller så kraftigt. Utan mer strilande monotont. Som livet i dess värsta gråstunder. 

Nacht und Nebel i nazisternas språkbruk. De människoförintande lägren skymtar i horisonten. Claus Barbie, slaktaren i Lyon, skrämde sina redan plågade offer: - Jag skall skicka dig till en plats som är värre än helvetet. Där finns ingenting annat än natt och dimma.

Jag har för mig att det var benämningen på politiska fångar, motståndarna till mördarregimen: NN.

Enda möjligheten att bryta regnets dysterhetsframkallande sinnestillstånd, på med gymnastikskor. Ut och promenera raskt. Skaka av mig.

Som jag ofta fått höra i mitt liv: - Du måste skaka av dig!