Afton över Potsdam 1930

Lotte Lasersteins målning Abend über Potsdam härrör från 1930. Jag tröttnar aldrig på att länge sitta och betrakta denna målning. Utan att entydigt kunna sätta fingret på varför. 

Vad det är som drar in mig i den och sedan inte släpper sitt tag. Vad söker jag? Vad söker den hos mig? Vilket är dess väsentliga tilltal?

Tavlan fångar förebådande en kuslig, unheimlich för att låna filosofen Martin Heideggers term i Freuds efterföljd, stämning av att något otäckt snart måste hända. Loppet är kört, för att uttrycka det vanvördigt. 

Uppgivenhet i ansikten och kroppshållningar. Runt hörnet anas das Untergang des Abendlandes.

Självklart påverkas reaktionen och känslan inför tavlan av att jag som beskådar den sitter med facit i hand. Nazisterna har redan dykt upp på den tyska scenen. 1933 blir Hitler Reichskanzler. 

Vad kommer att hända med människorna där på balkongen som Laserstein förevigat? En grupp intellektuella inbillar jag mig att de är. Kanske universitetsanknutna. Någon skriftställare.

I fullt medvetande om att en riktig tysk är ingen intellektuell som nazisterna brölade, samma nazister som anställde bokbål.

Kommer någon av dem att ansluta sig till en motståndsgrupp? Någon gå under jorden? Någon fly i exil? Någon tvingas ut i krig och stupa? Ingen, är jag övertygad om, kommer att svära Tredje Riket lojalitet. 

Vad som händer var och en, deras individuella öden under den blodiga diktaturen, känner jag att jag egentligen inte vill veta. 

Hur de kommer att agera i sanningens väntande och kritiska ögonblick kan de inte förutspå denna aftonstund. Men samfällt har de gripits av något olycksbådande de inte kan undfly. Sinneslugnet är borta.

Det är för enkelt att betrakta det som en icke tidsbunden spleen som sänkt sig över alla. Kanske är det årsangivelsen som färgar betraktandet. I bakgrunden hörs stöveltrampen. 

Motivet släpper inte sitt grepp över mig. Hundens kroppspråk under bordet förstärker upplevelsen av tavlan. 

Fotnot. Lotte Laserstein var av judisk härkomst. Lyckades fly till Sverige efter att nazisterna kommit till makten. Med hjälp av ett skenäktenskap beviljades hon svenskt medborgarskap och slutade sina dagar i Kalmar 1993. Modern dog 1943 i koncentrationslägret Ravensbrück efter att ha nekats inresetillstånd till Sverige. Omständigheterna runt moderns död oklara.

Bild: Städel Blog • Städel Museum