Trafikverkets ladugård

Under morgonpromenaden som för det mesta, om inte vädret är alldeles otjänligt, startar runt 0700, passeras Trafikverket som håller till i nya, fräscha lokaler. Flera anställda redan på plats efter att ha passerat spärrar som liknar dem i tunnelbanan i Stockholm. 

Flexar som det heter. Kan själva marginellt bestämma över några minuter hit och dit. Men inom de snäva ramar som någon annan lagt fast. 

Närvarokontrollerade av stämpelklockor eller kanske numera osynliga arbetsgivarögon i datorerna. Samtidens disciplineringssystem följsamma mot teknikutvecklingen. Blir allt mer förfinade. Och effektiva. Storebror ser dig - hela tiden. 

Jag minns på Sandvik när en av oss stämplade ut åt alla andra. Det var då, det. Inte möjligt i det samtida panopticons lägersamhälle. 

De anställda på Trafikverket placerade i små bås framför datorskärmar. Många sådana små bås tätt intill varandra. Osökt tänker jag kor inlåsta i ladugårdar om vintern. Skillnaden det av kossorna bejublade frisläppandet varje vår. 

De på Trafikverket sitter där i sina bås sammantaget en längre tid på året, bortsett från semesterveckorna.

Korna tillåts vistas utomhus i mycket större utsträckning. I den meningen har de det bättre än de löneberoende varelserna.

Den raska promenaden fortskrider ut mot havsbukt och åsynen av alla fåglar. Änder. Sothönor. Svanar. Majestätisk havsörn någon gång. Infantilt kanske tänka att de är friare än Trafikverkets anställda i sina bås. 

Men till skillnad från de senare lever de bevingade sina liv chäfslöst. Och utan bevakande ögon i datorer. Liksom jag sedan flera år. Free as a bird. 

En välsignelse slippa ha med chäfer och övervakning att göra. Karl Marx svärson Paul Lafargue skrev om rätten till lättja i en bok med samma titel. Rolig liten pamflett som varmt rekommenderas alla som missat den. Härligt språk. Rena dynamiten. 

Kan vridas upp till det som borde vara det självklara: rätten till ett chäfs- och lönearbetsbefriat liv. 

En mänsklig rättighet. Borde vara. Idén, den härrör faktiskt från en tidigare LO-ordförande, om en dra åt helvete-kassa att utrusta alla löneslavar med inte så dum i det perspektivet. 

Varför inte en medborgarlön? Annars inföses man i ett inkomstberoende som går hand i hand med underkastelse. Ovärdigt. 

Lider med de instängda där i båsen på Trafikverket. Little boxes sjöng Pete Seeger om. Kanske beger de sig vid arbetsdagens slut hem till just Seegers boxes. I väntan på de slutgiltiga lådorna som skall ned i marken.

Genom att om morgonen stryka förbi de inhysta i båsen uppskattar jag min egen frihet ännu mer. 

En vacker dag skall jag knacka på det alltid lika välputsade fönstret och med en uppmanande vinkning ropa: - Häng på ut till havet och fåglarna! Lämna båsen åt sitt öde! 

Därefter knallar uppviglaren vidare. Dristar han sig till att vända sig om och kika bakåt har förmodligen inte en enda följt uppmaningen. Trafikverkets ledning kan sova lugnt. Båsen lär aldrig stå tomma och övergivna. 

Bild: Hallands Nyheter.