Ensam söker inte ensam

Jag tror på den ensamma människan / på henne som vandrar ensam / som inte hundlikt löper till vittring. Gunnar Ekelöf

Var inte lojal mot någon. Var endast och uteslutande lojal mot ditt eget tänkande. Inget finger försiktigt upp i luften för att känna efter vart opinionsvinden blåser. Ingen sökarlampa för att försöka urskilja väggar och ramar på gällande åsiktsdiskurs. 

Inget skådande mot falska auktoriteter och uppburna namn. Alla sådana namn skrivna i vatten.

Lojalitet ett fult ord i alla sammanhang utom detta, det har till och med tagit sig in i organisationslivet. Lydnad och anpassningsförmåga värderas och belönas, påbjudet ansvarstagande. 

Men du svarar bara inför dig själv. Ingen annan. Du är ditt eget ansvar. 

Du kommer inte att gå fri i din illojalitet, du kommer inte undan. "Man" (enligt Martin Heideggers definition), de andra, kommer att stämpla dig som det ena eller andra. Flocken accepterar inte den illojales position. Du löper med eller leder. Annars stöts du ut. 

Äger du styrkan att leva som en illojal? Är du beredd att betala kostnaden? Illojalitet kan kosta dig försörjning och yrke. Inte blott ditt rykte och hur de andra talar om dig, öppet eller bakom din rygg. 

Det svåraste den inre kostnaden, när du börjar tvivla på dig själv och det gnager, de andra har flyttat in i dig. Frestande att sluta vara illojal, det kostar för mycket. 

Den illojale har bara sig själv. Den illojale är ensam. Illojalitet är ensamhet. 

Utan att kunna identifiera andra ensamma, levande eller döda, som dock aldrig kan bli följeslagare, samtalspartners, ställföreträdare, riskerar illojaliteten bli en tröstlös ökenvandring. Ödet tillser därför att en annan ensam korsar ditt spår. Det visar sig.  

Mycket tidigt i morse, medan staden vaknade, ett svagt ljus spred sig på novemberhimlen, kom jag, utan att kunna ange varför, att tänka på den den tyske författaren Botho Strauss (bilden) som "vänstern" och de rättrogna i Tyskland haft stora problem med. 

Strauss - illojal som dramatiker, författare och tänkare. Flockens konstgjorda, inneslutande värme varit honom främmande. Han har aldrig efterfrågat den. 

En passande etikett för att stämpla ut honom söktes och de andra fastnade för "radikalkonservativ" (denoterar "höger", "reaktionär", kanske "kryptonazist"). Den föder associationer till andra fördömda, ensamma i samma kategori som Strauss. 

Ernst Jünger, Gottfried Benn. Inte för inte med ordet i sin makt på det tyska språkområdet. 

Jag vet inte om det var detta som drev Botho Strauss att tillsammans med sin son flytta ut på landet, det  var länge sedan, till Uckermark utanför Berlin, välja den sociala ensamheten - likt Robinson Jeffers som valde den amerikanska västkusten. Men det är ett skäl gott nog. 

Mer än en gång har idén funnits hos mig att försöka kontakta honom där i Brandenburg. Men jag har inte kommit till skott. Och jag inser denna novembermorgon att den bör släppas. Ensam söker inte ensam.