Men herregud, kom till skott någon gång!

Det känns nästan som att läsa en typisk, höll jag hårresande generaliserande på att skriva, doktorsavhandling i ett samhällsvetenskapligt ämne där författaren enligt sedvanligt manér liksom aldrig kommer i gång. 

Reservationer och förbehåll staplas - det upplyses försiktigt och inlindande om vad som komma skall på de efterföljande sidorna - tills tålamodet brister och man som läsare får lust att smått förtvivlat utropa: 

- Men herregud människa, säg vad du har att säga! 

Tack vare att jag under många år dagstidningsskrev avakademiserades mitt språk. I en dagstidning måste det skrivas enkelt och rakt på. Snabbt nå poänger, läsaren fångas. Annars tråkas densamme ut, bläddrar vidare. 

Nå, jag vågar i min enfald inbilla mig att jag aldrig, med något undantag under min "karriär", skrev akademiskt och krångligt. Det vill säga exkluderande. Endast för de närmast sörjande. Skulle stilpoäng delas ut, blev inte många avhandlingar i sin oläsbarhet godkända. 

Min egen doktorsavhandling skrevs med målsättningen att utges som debattbok på förlaget Verdandi, vilket efter några turer dock aldrig skedde, och därmed tillgänglig för en större publik. 

Den handlade ju om LO-fackets utveckling mot centralstyrning och medlemsoberoende, skulle den endast läsas av en liten akademisk, fackligt ointresserad publik? Aldrig. Meningslöst. 

Citat på tyska och engelska översattes till svenska av undertecknad, att ta sig an de tyska var svettigt. Avhandlingen fick stort genomslag utanför Upsala universitets ankdamm. Den kom trots allt att fungera som ett slags debattbok. Uppmärksammad i tidningar och TV.

Jag hamnar osökt i detta tankespår när jag alltmer irriterad tar del av yttranden från Brynäs nya ledarduo Peter Andersson och Viktor Stråhle. Den förstnämnde hälsad som frälsare av klubbledningen. Som om dylika funnes i lagsportens hockeyvärld.

Det är en "process" som pågår, "identitet" skall skapas. I landets sedan sextiotalet kanske mest folkkära lag. 

Metaforiken, ajajaj nu återföll jag i det akademiska, är ymnig. Resans metafor återkommer - till förbannelse, höll jag på skriva. Brynäs är tydligen ute på en resa - mot ett hägrande SM-guld, eller vad, det får man inte veta - där resultaten än så länge inte räknas eller är oviktiga.

Men, herregud, när tänker ni börja vinna? Vad är det för uppskjutandets snack om framtida, eventuella segrar? Det är matcherna här och nu som räknas för oss som älskar vårt Brynäs. Kom till skott! för att uttrycka det dubbeltydigt. Laget gör ju inte många mål.

Och att det enligt Peter Andersson råder "bra stämning i båset", sagt under förlustmatchen mot Malmö igår, bärgar inga poäng. Seriejumbon Malmö Red Hawks utklassade Brynäs med 7-2.

Ledarskap visar sig på isen. Inte i metaforiken.

Bilden: Enligt gammal tradition "spikas" avhandlingar före de offentligt granskas.