Kristian Ekenberg: Högskolan i Gävle slösar bort sitt kulturella kapital
Braskande men ingen solklar rubrik på förstasidan i Gefle Dagblad 3/12. Det så kallade Dagermanseminariet på högskolan läggs ned. I och med att eldsjälen bakom seminariet går i pension. Likaså försvinner tydligen en hörna hedrad Dagerman i högskolebiblioteket.
Jag har ärligt talat svårt att stämma in i enmanskören och fälla krokodiltårar. Ekenberg, som ju inte utmärkt sig som någon kontroversiell kulturredaktör, tvärtom, lyckas dock finna en passande benämning på den regionala högskolan: en kött och potatis-högskola.
Till regional nytta. Ingen intellektuell oas för kunskapstörstande själar sökande tankeutvidgning och bildning. Aldrig varit. Dessutom anonym. Hur många utanför högskolan, av alla dem som med sina skattemedel bekostar verksamheten, känner ens till dess existens?
Jag har alltid känt stor skepsis inför det där seminariet med den stolta parollen om försvar för yttrandefriheten, därför heller aldrig deltagit i någon sammankomst och därmed legitimerat det hela.
En högskola kännetecknad av toppstyrning, chäfsvälde och tigande anställda. Kulturellt kapital? Jo, pyttsan!
Som fackligt aktiv drogs jag in i uppsägningar, genom fula tricks, av de få intellektuella värda namnet på högskolan. Klart de måste bort, de störde organisationen och framförallt de närmaste chäferna med sin kritiska närvaro.
Inte ett knip hördes vad jag minns den gången från eldsjälen som tycker sig värna yttrandefriheten, förmodligen rädd om sitt eget skinn.
Någon måtta måste det väl ändå vara på hyckleriet! Om, jag säger om, det ändå vore så att högskolan genomsyrades av Dagermans frihetliga anda, men så är det ju inte.
Ledningen håller ett ängsligt öga på vad omgivningen, främst privata näringslivet men även offentlig sektor, vill och anpassar sig lydigt därefter. Studenterna skall knycklas till och formas, göras anställningsbara.
En högskola i en akademikerfientlig fabriksregion där den fria tanken aldrig hållits högt. Högskolan kunde i den bästa av världar vara något annat, en sten i skon, istället för en utbildningsfabrik med klar yrkesinriktning. Men har aldrig varit och kommer aldrig att bli det.
Så jag har svårt att fälla några krokodiltårar över försvinnandet av ett seminarium som kanske utan att fatta det hjälpte högskolan ge sken av att den var något annat, därmed tjänade ledningen.
Den så kallade förvaltningschefens kommentar i Arbetarbladet 30/11 är blott hycklande pinsamheter på pränt. Nota bene, en administratör nära rektorn. Ingen kommentar eller protest från de professionella leden, ingen bryr sig kanske? Business as usual.
Bild: Wikipedia
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar