När tanternas Olle stämplade i min bankbok

Nu min tur efter långt, nervöst köande. Blyg vinkades jag fram till den enda öppnade kassan i Sparbanken. 

Bakom disken det välbekanta ansiktet från teve-skärmen (vi hade dock ännu ingen teve i vår familj), mannen log vänligt under den välansade mustaschen, sökte vara den till synes mutistiske gossen behjälplig:

- Du kanske har med dig en bankbok?

- Mmm.

- Och kanske en liten slant?

- Mmm.

Bankboken med grå pärmar räcktes över. Och en svettig tvåkrona. Mannen tog emot bok och peng, stämplade med långsamma rörelser, räckte smått leende, mamma brukade säga att hon tyckte att han var "tjusig", tillbaka den nyinförskaffade, tunna boken.

- Nästa!

På snabba fötter hem för att redovisa upplevelsen för mamma och nyfikna tanter i kvarteret. Mamma dukat fram kaffe och nybakade smörhönor. Sockerdricka till mig. 

- Hur var han?

Tant Hildur, aktiv inom partiet (fanns förstås bara ett i den socialdemokratiskt impregnerade vardagen), inskolad i förhärskande bruksmentalitet:

- Det står ju inte vem som stämplat!

Mamma blixtsnabbt, arg röst:

- Det gör det visst! 

Sandviken. En bra bit in på 50-talet. Tevekändisen Olle Björklund anlitad av Sparbanken för att sitta i kassan några timmar och ombesörja insättningar. Något slags kampanj. 

Detta utspelade sig på Lyckoslantens tid med Spara och Slösa. Den som spar han har löd budskapet. Man måste vara försiktig med slantarna hördes titt som tätt från mina föräldrar. 

Långt före en teve med en massa kanaler. Inga mobiler att ta selfies med. Men lokaltidningarna på plats, antar jag. Inte varje dag en tevekändis seglade in i staden. 

I mina tonår kom den lilla staden, det kan så här långt efteråt få mig att undra om jag drömde, att gästas av Jimi Hendrix och andra internationella musikaliska storheter. Världen kom till Sandviken. Men först på scen av alla celebriteter var Olle Björklund.*

Sedermera sparkades mannen med den välansade snorbromsaren från Sveriges Television, eller vad det hette på den tiden, för alla sina extraknäck.

• Jag föddes långt efter att prinsen av Wales hedrade Sandviken med ett besök, det var väl företaget som lockade, vad annars, tillsammans med hon Simpson. Utgår ifrån att hon var med.