Tankens nomader

Mats, en klok tidigare kollega, tipsar mig vänligt nog om att Per Landin utkommit med en ny bok. Jag beställer den bums, den verkar ju olidligt intressant utifrån innehållsförteckningen med namn på alla dem som Landin avhandlar.

Jag har läst honom tidigare, anser mig väl förtrogen med hans tankefördjupande författarskap. Bland verken melankoliska Sista tangon i DDR: ett PS. Om det realsocialistiska, totalitära system som bara försvann utan större saknad från andra än systembärande politruker. 

Per Landin försökte jag träffa när jag var gästprofessor på Freie Universität (FU). Vi lyckades dock aldrig få till det.

Den germanskt välorienterade Landin glider undan alla etiketter. Vänster? Höger? Radikal? Konservativ? Fritänkare, skulle jag påstå. Obunden. Vandrar med ordet i sin makt egna vägar, finner egna namn att stanna till vid. Många gånger obekanta för de flesta. 

Så tydligen även denna gång. Men inte bara. Bland dem en av mina husgudar, Joseph Beuys, som ägnats ett kapitel. Väcker min största nyfikenhet hur Landin närmat sig den mångsidige konstnären som någon träffande beskev som "enmansrörelse".

Beuys och Landin känns, spontant, långt från varandra. Nå, det visar sig.

Förutom Landin har jag, apropå ett kontaktsökande som misslyckades, tidigare försökt att nå Horst Mahler som förekommer i boken. En extremt radikal omprövare. I och med det persona non grata i tysk offentlighet.

Horst Mahler, medgrundare av stadsgerillan RAF, dömd till fängelse för antisemitism, inte första gången och jag tror dömd även för förintelseförnekelse. Rödskägg som bytte fot men inte lika lättvindigt som de ömkliga på svensk botten, typ Annika Ström Melin (se DN 201204) och andra opportunismens kappvändare.

Osökt går tanken till en annan negativt uppmärksammad på tysk mark som i likhet med Mahler radikalt bytte ståndpunkt. Till många 68:ors ohöljda förvåning och besvikelse. 

Bernd Rabehl, Rudi Dutschkes vapendragare under den studentrevolt som var mycket mer än så. Introducerade tidigare nyanställda till FU under en promenad som kunde ta flera timmar enligt en begeistrad universitetsanställd jag talade med och som deltagit i en sådan.

Sedan brunstämplad, liksom Mahler, när han begått sin tankevända, FU:s ledning satte p för de initierade promenaderna. 

I likhet med Landin fascineras jag, om än motvilligt, av figurer som inte är tankens nomader, varför låsa in sig i förkalkade tankefigurer och vägra överge dem blir kärnfrågan, varför sluta tänka kunde man spetsa till det. Eller: hur lyckas med att aldrig börja tänka? 

Frågorna inspireras av filosofen Hannah Arendt som flydde undan de icke-tänkande. 

Mest fascineras jag av dem som är tankens nomader. Min tanke är fri, den kan ej beskattas, som Cornelis sjöng. Honom som skattmasen jagade. 

Läser medan jag skriver detta på nytt Lars Gustafssons lilla bok Nomadlivet och dess bortglömda dygder som inspirerar till begreppet tankens nomader. Alla dem som i huvudet aldrig stannar på samma plats. 

Rastlösa, rörliga, revolterande mot allt etablerat och fastfruset, allt förgivettagande. Alla som vägrar att sluta tänka oavsett påbud, direktiv och lämplighet. Med risk för utstötning och ensamhet. 

Nyss gick Myrdal.

Otåligt väntar jag på Landins bok.  

Bild: Ilse Koch, "Buchenwalds häxa", sadistisk lägervakt, förekommer i Per Landins nya bok.