Knut Hamsun - mer än en medlöpare

"Hamsun räknas som en av 1900-talets mest inflytelserika litterära stilister, 

och anses av många ha gett upphov till den moderna romanen." (Wikipedia) 

Knut Hamsuns författarskap tillhör dem som jag har försummat. Och jag har lite dåligt samvete för det. Det är som om de samlade verken, många titlar tycks mig intressant nog välbekanta, anropar mig: - Och du skall kalla dig allmänbildad!

Jag kan inte ihågkomma att jag ens under mina "värsta" bokslukarår (läsa-ikapp-åren), och de blev många med läsandet av minst en bok per dag, tog mig an Nobelpristagaren på det sätt som jag borde ha gjort. Möjligtvis Sult. 

Eller också blandar jag ihop boken med filmatiseringen. Sveriges Klaus Kinski, Per Oscarsson, i huvudrollen. Lysande - som alltid.  

Men nu skall jag ta mig tusan läsa norrbaggen. Påknuffad av P O Enquists filmmanus Hamsun (1996) som jag laddade ned som e-bok från biblioteket. Jag tror inte att jag har sett filmen, i regi av Jan Troel (har för mig att det var hans drömprojekt). 

Kan dessvärre inte finna den på nätet för att närmare undersöka saken.

Det bildframkallande, inte särskilt ordrika, manuset griper tag och berör. Scenerna. Jag njuter av formen. Ingen långdragen epik. Associerar till Roy Anderssons speciella filmkonst, hans tablåer. Särskilt hans senaste, den vackra Om det oändliga från 2019. 

Hamsun var fanatisk Tysklandsvän, inbiten Englandshatare, avgudade Adolf Hitler som han till och med uppsökte. Det slutade inte bra. Han var oförsiktig med orden, retade upp den gallsprängde Führern. Gick så långt att tolken inte översatte allt. Vågade inte.

Hamsun fick åka hem med svansen mellan benen. Enligt ryktet ömkligt gråtande över den svidande nesan. 

Norrmännen, detta sin egen nation högt älskande folk (Ja, vi elsker dette landet, Norges nationalsång, text av Bjørnstjerne Bjørnson), bjöd ockupanterna väpnat motstånd. Och fortsatte bjuda aktivt motstånd under hela ockupationen. 

Modiga individer satte livet på spel. 

Till skillnad från danskarna som dock inledningsvis, det måste nämnas, tog till vapen nere på Sønderjylland april 1940 när tyska soldater var under inmarsch. 

Men böjde sig sedan gentemot övermakten ända fram till att Tyskland  var på väg att förlora kriget. Då tog motståndet ordentlig fart. Sabotage iscensattes. Ockupationsmakten stördes ordentligt. 

Inom parentes förstår jag nu, mer än jag tillstod då, varför en dansk bekant alltid svarade återhållsamt och med små ord när jag tog upp besættelsen med honom, som han upplevde på plats som pojke. 

Alltid mån om att lyfta fram vad han ansåg vara ockupanternas civiliserade och korrekta beteende mot de ockuperade. Lika mån om att förringa den danska motståndsrörelsen. 

Minns att jag försökte men lyckades inte få till ett längre samtal omkring filmen Flamman och citronen och dess skildring av den danska motståndsrörelsen.

Hans far var samarbetsvillig. Klart ämnet var känsligt. Kollaboratörerna straffades sedermera hårt i somliga fall.

Ingen som helst anledning försvara Hamsun (eller hans ännu mer fanatiska hustru Marie som turnerade med uppläsningar i Nazityskland). Han svek sina landsmän och straffades för det. Men han stod öppet in i det sista för sitt ställningstagande. Inget huttlande. Feg var han icke.

Värre alla de i Danmark som efter tyskarnas kapitulation var ivriga att sopa under mattan hur de knipit och krupit och därmed passivt hjälpt ockupanterna. 

Som i det sönderbombade Tyskland hösten 1945, när tyskarna skulle denazifieras. Ingen hade varit nazist, enligt egen utsaga. Ingen sett någonting, inga koncentrationsläger. Alla goda demokrater, alltid varit - även i Tredje Riket. 

Medlöperiet tar sig olika uttryck, dess ansikte inte ett och samma. Alla lika avskyvärda. Hamsun, med sin sturska närvaro i världen som fotot ovan förmedlar, var dock mer än en medlöpare. 

Han skulle mottagit det som en förolämpning och blivit mycket upprörd om man kallat honom så. Eller nazist. 

Han skulle ilsket ha hävdat att han värnade om sitt älskade Norge först som sist. 

Stor som författare, förvirrad som tänkare, även före tendenser till demens. Hans dröm om ett självständigt Norge, samtidigt utgörande en oskiljaktig del av ett Stortyskland, måste skrivas på förvirringens konto.

Nu till hans författarskap! 

Sevärda filmer och tv-serier med koppling till ämnet:

Jane Horney (1985) om kvinnan som beskylldes för att spionera åt tyskarna. DR1.

Rebellerna från S:t Petri (1991) om modiga pojkar i Aalborg. IMDb.

Flamman och citronen (2008) om den danska motståndsrörelsen. Viaplay.

Hvidstengruppen (2012) om en motståndsgrupp i Sønderjylland. IMDb.

Kampen om tungvattnet (2015) om sabotaget mot fabriken i Rjukan. Serie i SVT Play.

Den tolfte mannen (2017) om norskt motstånd. Netflix.
Invasionen av Danmark (2015) om det militära motståndet i Sønderjylland. Netflix.
De förbannade åren (2019) om dansk anpassning under ockupationen. SF/Anytime.