Vad är det för fel på detta folk?

I Berlin stora demonstrationer mot att allt strängare restriktioner införts med hänvisning till pandemin. Grupper av människor har till och med försökt ta sig in i riksdagshuset. 

Demonstranterna påminner i talkörer och på banderoller om Tysklands historiska erfarenheter av totalitära regimer. Nazismens. Stalinismens.

Nie wieder DDR! läser jag textat med svarta bokstäver på ett plakat. Sannolikt buret av östberlinare tidigare instängda bakom Muren. 

Det är de långtgående rättsstatliga implikationerna av lagar och restriktioner man varnar för. Icke minst med sikte på ett postpandemiskt samhällstillstånd.*

I Sverige uteblir, förmodligen beroende på ett klent medvetande om rättsstaten och vad som skulle kunna hota den, dylika folkliga demonstrationer, åtminstone vad jag vet. 

Och den politiska kastens fullkomliga struntande - kan dess skrupelfria agerande bli mer provokativt? - i att följa samma restriktioner som utfärdats åt folket framkallar inga rörelser på gatorna eller utanför maktens boningar. 

Generaldirektören för vad som numera allmänt kallas Myndigheten för Sol och Bad skickas till elefantkyrkogården i Rosenbad för sitt tilltag att kvista iväg på enligt honom "nödvändiga" semesterresor söderut. Snacka om parodi på straff! Bibehållen lön och alla förmåner. 

Han riskerar inte att rullas i tjära och fjädrar av en ilsken populas. Statsministern går också fri. Finansministern. Justitieministern. Det morras i de djupa leden över att makthavarna inte lever som de lär men det stannar därvid. Det blågula folket med knuten näve i byxfickan har talat.

Jag har sagt det förut: går man med på en sådan försämring av pensionssystemet som skett i vårt land utan att det blir ett stort folkligt uppror, då går man med på allt. Ett fogligt folk som torde vara varje makthavares våta dröm. 

Vad är det för fel på detta folk?! Vart blev revoltlustan av? Motståndet?* Varför denna frivilliga förslavning? Detta förfäande? 

Häromkvällen såg jag filmen A Hidden Life. Verklighetsbaserad. Om en bonde i en liten by på den österrikiska landsbygden som vägrade att svära Hitler lojalitet. Inga övertoner, han visste bara helt enkelt vad som var rätt och fel. Han tvingades plikta med sitt liv. 

Stod in i det sista emot alla försök till övertalningar typ ingen bryr sig ändå. Tror du det förändrar någonting? Han valde rakryggat att följa sitt samvete, ända fram till giljotinen i Berlin.

När jag tar del av de rättfärdigas, inklusive journalisternas, fördömande kommentarer efter stormningen av Capitolium i Washington tänker jag (utan att applådera de stormande): Folket skall hålla sig på mattan. Rösta vart fjärde år. Sedan krypa undan och inte störa makten. 

Varen undersåtliga! 

Varen med andra ord som svenskar. 

Vad är det för fel på mitt folk? Har i den svenska folksjälen internaliserats det tjänar ändå inget till?

* Frågan är om inte begränsningsförordningen, en följd av pandemilagen i Sverige, är grundlagsvidrig. Jag har inte noterat någon debatt om detta. I Tyskland skulle debatten inte utebli.

Bild: Ådalen 1931. Nittio år sedan.