fredag 20 maj 2022

Den hypertoniske Skriftställaren vid SVT:s morgonsändningar














Inmundigar man, som vi sedan en tid plägar göra, sitt morgonkaffe framför tv:n, om än mestadels med ljudet nedskruvat, tillhandahålls flera tillfällen att höja det blodtryck man redan medicinerar mot.

Det är ju tomtar - inget ont sagt om de riktiga tomtarna - som leker programledare. Bubblar på om stort som smått. Bjuds man på nyheter med uppföljning? Nä. Ytan skrapas med hjälp av Åsberg i Amerika. Och Sundström någonstans österut. Inte blir man klokare eller upplyst.

Och så all ohöljd reklam för talanglösa dussinartister som Ingrosso och andra. (Mick Jagger: deras främsta begåvning är att de är kända.) Han fick visst pris häromdagen. Jag noterade inte för vad. Mistlurspriset? 

Jag har försökt, med betoning på försökt, att lyssna på, även ta del de av texterna från de så kallade rapparna och hiphoparna. Plågsamt. Den där Einar, som nu höjs till skyarna efter att han skjutits ihjäl av gangsterpolare, hans texter? På lägsta tänkbara nivå. Usel svenska.

Imorse dök den ytterst välkammade, inte ett hårstrå fel, och välskräddade Jan Eliasson upp för att göra reklam för en bok han skrivit. Olyckligt nog före Ukraina. Han "missade" Rysslands angrepp. 

Jag tänker: borde inte en toppdiplomat, stått högt upp på FN:s avlöningslista, vara bättre på att scanna omvärlden, läsa av den och kunna räkna ut vad som komma skall? 

Ord, ord, ord, Floskler, floskler, floskler. I Danmark talas det, nedlåtande om sanningen skall fram, om den snackande klassen. Eliasson platsar där med sina verserade piruetter. Medan krigen och mördandet fortsätter. Det han yttrade om "förhandlingar" slöt jag öronen för.

Apropå scanning och omvärldsavläsning. Om det är något som kännetecknar den sittande regeringen - fanns den någonsin en mer okunnig administration i vårt land? - är att den utövar ett reaktivt ledarskap. Brandkårsutryckningar. 

Något jag alltid  varnade för på mina ledarskapskurser. Ledarskapet måste vara proaktivt. Man skall inte tas på sängen och för sent börja agera. Ta den sig utbredande, samhällsnedbrytande kriminaliteten i Sverige: "vi såg den inte komma". Kyss mig där solen aldrig skiner!

En landsbygdsminister - aldrig sett människan förr - dyker upp i rutan. Nollställt ansikte, typ den levande (?) mumien Drygeman. De svenska östersjöfiskarna riskerar förlora sin försörjning, jättelika utländska trålare dammsuger havet och snor strömmingen för dem. 

Det är valår och ministern måste förstås hosta ur sig någonting. Inte har hon mycket att komma med. Rena föraktet för fiskare och väljare med ett så magert budskap.

Jag måste sluta titta på morgon-tv! Är jag sadomasochistiskt lagd, borde kontakta min psykoanalytiker? Eller så får jag be om en starkare blodtrycksmedicin. Om jag skall palla allt som far ut från dumburken.

Bild: spreadshirt.se

2 kommentarer:

  1. I liberala länder sysslar staten med prat. Det händer inte mycket. Vilket det inte är tänkt att göra. Där har politiken rollen som kommentator på läktaren, soffsnackare eller ledarskribent.

    SvaraRadera
  2. Jag söker efter namnet på en författare som menade att dessa snackande politiker bedriver anti-politik. Jag skulle kanske ersätta anti-politik med "administration". Men det förra är starkare.

    SvaraRadera