På Aalborg flygplats i det smukke Nordjylland kan man, jag har även gjort det flera gånger under årens lopp, släppa av en resenär för ett kort - högst 3 minuter, se skylten - Kiss and goodby, om man inte väljer att gratisparkera bilen.
Parkeringsytan är väl tilltagen, aldrig några problem ställa bilen där. En särskild ruta utanför den danskt trevliga, välkomnande terminalen är direkt avsedd för ett ömt avskedstagande.
Jag kan även agera följare till den som skall avresa från den nya storflygplatsen Berlin Brandenburg som kostade miljarder att uppföra, där förr DDR-flygplatsen Schönefeldt huserade. Annars ett fiasko, ett på marken stående haveri, för att tala flygspråk. En flopp.
Likaså kan jag ta ett anständigt farväl i Alicante, Kapstaden och Durban för att räkna upp några lufthamnar jag råkar vara förtrogen med. Och som det skall vara, förstås.
Men skulle jag få för mig att följa någon med tåg för att vinka av densamma på det bortom allfarvägarna och ute i skogen belägna Arlanda är det stopp. (Med dagens bensinpriser och de hutlösa parkeringsavgifterna på Arlanda vägrar jag ta bilen.)
Låt säga att jag skall, och väldigt gärna önskar, ta farväl av någon som är på väg att vistas utomlands en längre tid. Och som jag vill följa med in i terminalen så långt det bara går för att ta farväl, dra ut på det.
Icke, sa Nicke. Glöm det. När man väl kommit upp från tågperrongen, om man så rest med SL eller SJ, förväntas man med en hög summa betala ett påfund vid namn PASSAGEAVGIFT. Både vid inträde och utträde. Även om man således inte skall flyga någonstans.
SJ dikterar de absurda villkoren för hälsningsceremonierna, avgift måste ju även avläggas när någon skall välkomnas till Arlanda. Fy sjutton för detta maktfullkomliga, dåligt underhållna SJ (Skammens Järnvägar som akronymen bör uttydas).
Och inte bli det bättre av alla "nyanlända", slöa kontrollanter som ofta fastnat i sina mobiltelefoner. Och högljutt måste anropas både en och två gånger för att "passage" skall vara möjlig. Det gäller att inte vara ute i sista minuten.
"Passageavgiften" är ett symtom. Kanske ett lydnadstest. Som om det skulle behövas med detta förslavade folk. För ingen, vad jag vet, vägrar att betala denna "avgift", ingen protesterar, själv har jag också givit upp och pröjsar, om än knorrande.
Vad har det blivit för tokland, mitt förr så kära Sverige?
Och vad tänker utifrån kommande resenärer när de måste hosta upp pluskan? De torde fatta nada. Det gör inte jag heller.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar