Inget U när vi alla är lika

Jag är ofta trögtänkt. Poletten trillar inte ner. Och det är inte för att jag har blivit gammal och gaggig. Jag skyller det på min speciella bakgrund: jag är bara en enkel grabb från Sandviken. Är man inte därifrån, undrar man förstås över vad det innebär. 

Är vi sandvikare av en särskild, unik sort? Borde vi söka asyl i vårt eget land? Nja, min teori är mer av sociologisk än etnologisk karaktär. Och fotad i det brukssamhälle som Sandviken var. Uppvuxen i ett sådant, är man från födelsen präglad. Man undgår inte prägling.

Bruksdiskursen, för att uttrycka det på akademiskt manér, kräver inget kritiskt tänkande. Man behöver inte träna ett sådant när man som underordnad skall fjättras vid en maskin och repetera samma arbetsmoment dag ut och dag in. 

Sakna huvud utgör närmast en förutsättning. "Man får inte vara dum, för då kan man bli bas", sade min morfar. Det var han, det. Rörslipare i Verket.

Även om jag klarade mig från att döden långsamt dö i det själen nedbrytande Verket, hann jag bli mentalt och intellektuellt präglad. Boven i tragedin den kvävande konformiteten - bruksandan. 

Ingen tillåts sticka ut, egentänkande är konstigt tänkande. Don´t lean out of your head, som Robert Broberg sjöng. 

När jag kom till Upsala för att läsa vid det vördnadsbjudande universitetet imponerades jag av studentkamraternas goda självförtroende och välutvecklade sociala kompetens. Det senare en klyscha managementkonsulter svänger sig med. "Bra å ta folk", sade man förr.

Jag tystnade när de uppenbarligen belästa kamraterna drog på under föreläsningar och seminarier, jonglerade med namn jag aldrig hört talas om. Det närdes ett mindervärdeskomplex hos mig som sitter i än idag. Om än försvagat. 

Jag har varit bra på att dölja det bakom en spelad grandiositet. Och genom att ikläda mig den av mig skapade rollen som den karismatiske Dr E när jag föreläste, en med tiden smått legendarisk, mytomsusad figur. Känd ända borta i Kina.

När Wittgenstein, en av 1900-talets absolut största filosofer, drog från elituniversitetet Cambridge och tjänstgjorde som folkskollärare i Norge, delade han flitigt ut hurrilar till bondungarna. "De är ju så dumma i huvudet." Den otåliges försvar när det uppdagades.

Samtidigt som jag funderar på detta, noterar jag att utbildningspolitiker och byråkrater på högsta nationella nivå umgås med idén att ta bort betyget U på högstadiet. Det får bara eleverna att känna sig underlägsna och dumma att behålla det, hävdas det. Stigmatiserar dem.

Och de kommer inte in på gymnasiet. Utan gymnasiekompetens inget arbete. Utan arbete blir man en gängkriminell som skjuter vilt. Eller hur nu S, den förkättrade arbetslinjens apostlar, resonerar för att slippa åtgärda problem de själva skapat. 

Och så kan vi ju inte ha det i alla är lika mycket värda-samhället! Varför inte riva hela rasket, skolan, på en gång? Alla lika outbildade och på samma nivå, det är väl bra? Satsa pengarna istället på att tillsätta fler dialogpoliser och integrationskommunikatörer.

Vännen Knut Lindelöf, som skrivit en mycket angelägen bok (https://www.opulens.se/tag/likvardig/) om den svenska grundskolans förfall och som värnar kunskapsskolan, torde resa ragg.

PS. Ett dagligt intag av Möller´s tran kan förhoppningsvis lösa upp trögheten i sandvikarens boll. Men biverkningarna är kanske större än de positiva effekterna. Tja. Mindre tjockskallig men blodförtunnad?