Jag har så smått börjat att se fram mot maj månad och en tur ned till Nässjö för att där på konsthallen, den sprakande kreativa Kalinka Ussing gör ett förtjänstfull insats som konstintendent i vad som förr kallades "mörka" Småland, föreläsa om Joseph Beuys.
Det var ett bra tag sen, vad jag kan minnas, jag begick ett offentligt framträdande, och det kan inte bara bokföras på pandemins dystra konto.
I Sverige råder åldersdiskriminering så det stänker om det. Att tillhöra kategorin "mogen ungdom", som det hette förr i danskvällsannonser, är inget att stoltsera med. Ung och dum skall man vara, förlåt en grumpy, old (sic!) man - men ärlig.*
Allkonstnären, i maj hundra år sedan han föddes, själv skulle han ha föredragit titeln social konstnär,** Joseph Beuys hörde jag talas om för första gången på 70-talet i Upsala, men med min stela marxistiska, teoretiska hemmahörighet hade jag svårt för honom.
Hur förhålla sig till denne egenartade, svårinringade och motsatsen till entydig konstnär? Ordet "flum" fanns inte på den tiden, hade det funnits kanske jag slarvigt nog och pinsamt okunnigt använt det om hans gärning.
Denne kuf, ständigt i filthatt och herdeväst, som begick performances med djur, ta bara den när han skulle visa konst för en död hare och stegade runt i ett galleri med djurkroppen i sin famn, har man hört på maken? Eller när han låste in sig med en coyote i USA.
Men så blev det 90-tal, mitt samarbete med legendariske Gert Nilson, f-n vad han är saknad, på Bokförlaget Korpen hade inletts. Entusiastiskt, som alltid, diskuterade han med mig idén om att ge ut en serie böcker på temat Livskonst.
Vem skulle väl bättre än Beuys, med sitt vidgade för att inte säga vidsynta konstbegrepp, kunna inleda en sådan serie? Jag erbjöd mig, fråga mig inte varför, att skriva en introduktion till en bok med texter och föredrag från Beuys samlade.
Änkan Eva sade emellertid blankt nej till att det skulle översättas och användas ord från den döde makens källa, han som inspirerande talat så mycket och i de mest skilda sammanhang om konstens fundamentala roll i samhället och för våra liv.
Då, från Gert: - Kan inte du skriva en bok om honom?
Innan jag hann tänka efter och hålla in mina hästar, tackade jag ja till erbjudandet. Efter mycken möda, jag lovar, blev det en bok.*** Började om sommaren skriva på den nordjylländska landsbygden invid det aldrig stilla Vesterhavet, placerad i en skimrande trakt jag älskar.
Jag har alltid haft svårt för att skriva på beställning. Men denna bok blev min mest lästa. Där ser man.
Kanske pandemin sätter stopp för Nässjö****, synd för den inspirerande Beuys förtjänar att påminnas om. Jag brukar med referens till honom retoriskt utbrista: - Varför dö redan i livet?
Lev, utöva livskonst, var en livskonstnär! Essensen i det jag kommer att lyfta fram i min föreläsning, det kompromisslösa budskapet.
Sista ordet till Beuys: Varje människa är en konstnär.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar