Intellektets randstat

Vännen B-Å i Småland, dit jag enligt planerna skall bege mig i maj för att föreläsa om Joseph Beuys* om inte coronan och vidhängande restriktioner sätter p, skickar en länk: https://www.svd.se/inte-heller-sverige-fritt-fran-islam-vansterism? 

Genast kommer jag att tänka på, hur skulle jag kunna låta bli, den okuvlige mannen som aldrig innan han skriver sätter upp fingret i luften för att känna efter vart opportunismens vindar blåser: fransmannen Michel Houllebecq. 

Jag syftar på hans dystopiska bok Underkastelse (2015). I den tecknar han i fiktionens form innebörden och icke minst konsekvenserna av ett genomislamiserat Frankrike. 

Även universiteten, som borde vara det fria kunskapssökandets fredade högborg, en tänkandets oas, underordnas den islamistiska hegemonin. 

En dystopi som kryper in under huden, känns riktigt obehaglig. 

Minns plötsligt en muslim jag hade som kollega på Högskolan i Gävle. En dag bredde han ut en bönematta i sitt arbetsrum, till denna en dörr med glasruta, således full insyn för studenter som råkade passera i korridoren. Något liknande hade han inte, vad jag vet, gjort tidigare. 

Nu vågade han, kanske tiden var mogen att testa att ogenerat och öppet be på arbetstid - på en högskola som måste stå fri från religiösa kännetecken för att vara trovärdig.

Samme man gjorde sig nationellt ökänd, slogs upp stort medialt, när han vägrade att ta en kvinnlig journalist i hand. Kallades in till chäfen, lovade honom att han inte särbehandlar kvinnliga studenter, så var det bra med det. Enklast så för den konflikträdde chäfen. 

Mannen med bönemattan kollega med en annan muslim på samma högskola som bedrev undervisning om Koranen i hemmet med sina barn. "Magistern" agade dem när de inte tillräckligt bra kunde rabbla sin läxa, anmäldes för misshandel, dömdes till fängelsestraff. 

Straffet kunde han sitta av på sommaren, utanför terminerna. Han "belönades" med bättre arbetsvillkor av den "förstående" och vänligt sinnade arbetsgivaren: ingen undervisningsskyldighet, kunde ägna sig åt "utvecklingsarbete". 

För att slippa ställa sig inför studenter som kanske kände till honom efter alla skriverier, högskolan skyddade honom från det som riskerade bli obekvämt för honom. 

Vad sänder dessa två exempel ut för signaler? frågar jag mig vanmäktigt. Att muslimer, "bara" för att de är muslimer, får hållas med vad som helst? Annars spelas islamofobikortet ut, eller? 

Kanske inte så långt från verkligheten egentligen, Houllebecqs dystopi. Samuel Huntingtons bok The Clash of Civilizations kritiserades hårt på sin tid, men kunde läsas som en profetia om den framtid som väntade, boken kom ut 1996. Nu vet vi, med facit i hand. 

Kristna förföljs, judar attackeras, "otrogna" dödas: islamisterna flyttar fram sina positioner, men vi tiger och bjuder inte motstånd. Rädda för att stämplas som "islamofober" eller "xenofober", eller vad vi nu är rädda för.

Den kloke B-Å efterlyser en "tillnyktring", även inom vår svenska, ideologiskt impregnerade högskolevärld. Men inte lär den komma, om ni frågar mig. I Frankrike en annan sak, där intellektualiteten fortfarande hålls högt. 

Sverige är väl i detta avseende en obetydlig randstat i Europa, Vad gäller högskolevärlden är den invaderad av värdegrundsindoktrinerade ideologiproducenter. Karriären gynnas inte av att ifrågasätta deras verklighetsbild. Säkrast att jama med. 

Glad jag är utstämplad, men inte lika glad som skattebetalare, därmed medfinansiär av dessa ideologiska statsapparater, för att låna ett begrepp från en annan fransman: Louis Althusser.* 

* Nässjö Konsthall 13 maj.
** Ideologi och ideologiska statsapparater (Noter för en undersökning) (1970).
Bild: Uppsala moské.