Ett fritt universitet på värdegrund?

 

Inte för inte heter universitetet i Dahlem, Berlin Freie Universität. Det fria universitetet. Som en motpol till det universitet som efter landets delning efter kriget hamnade i Östberlin och den ryska zonen: Humboldt Universität. 

Egentligen det gamla Berlin-universitetet med stolta anor och mycket gott anseende internationellt. Namnkunniga rektorer som filosoferna Hegel (bilden), Fichte och andra. 

På Humboldt bevakade stalinisterna och Stasi att universitetets anställda och studenter inte ifrågasatte realsocialismen, tänkte "fel". En skrämmande anekdot berättar om när studenter efter Murens fall söker upp rektorn. 

De kräver att få veta vilka som agerat angivare, Informella Medarbetare enligt Stasi, under DDR-tiden. Kanske med misstankar om att dessa fortfarande finns kvar i den vördnadsbjudande byggnaden utmed Unter den Linden. Rektorn: - Det vill ni inte veta.

Wolfgang Harich och andra professorer, inte var de många som öppet vågade träda fram, som ville leva upp det till fria, kritiska universitetets anda dömdes till långa straff i Bautzen, Stasi-fängelset. Harich lyssnade jag en gång till på Humboldt. En nedbruten och bitter man. 

Citerade man inte i tid och otid, använde som markörer, marxism-leninismens klassiker löpte man fara utsättas för repression. Allt annat var borgerlig teori, den imperialistiska fiendens verktyg. 

Jag är en obotlig nostalgiker. Jag drömmer om just det fria, kritiska universitetet. En autonom tankens ö. Därigenom i högsta grad samhällsrelevant. Bortom ideologiska bojor och politiska diktat. Högt i tak utifrån övertygelsen att allt går att ifrågasätta. 

Inga stelnade sanningar. Inga heliga kor. 

Kopplat till  den så kallade Styr och resursutredningen (SOU 2019:6) finner man en mycket oroväckande författningskommentar om att fri kunskapssökning alltid måste utföras "utifrån den värdegrund som gäller" (citerat efter GD 210308).

Värdegrunder antar jag kan förändras. I DDR var marxism-leninismen en sådan. 

Nyckelfrågorna blir: Vem avgör vilken värdegrund som skall gälla? Hur skall den närmare bestämt prägla kunskapssökandet? Skrivas in i kursplaner? Krävas att den explicit anges i forskningsansökningar? Vad med i det senare fallet "rätt" etnicitet och kön? 

Vad händer med den som bedöms inte följa gällande värdegrund, den som värnar oberoende och integritet? Minns Wolfgang Harich.

Jag ser omedelbart framför mig hur en sådan som Robert Faurisson sparkas ut. Han som hade mage att  ifrågasätta Förintelsen. Kanske även en sådan som vår egen fritänkare Göran Adamson skulle löpa risk förlora sin anställning.

En oundviklig följd av repression mot värdegrundsavvikare blir att alla andra tiger. Ett välkammat, tyst och ängsligt universitet. 

Regeringen beslutar redan om utnämningarna till styrelserna för universitet och högskolor. Staten har därmed skaffat sig ett övergripande inflytande över de senare - inga från staten oberoende forsknings- och lärocentra! 

Därefter kan de politiskt tillsatta styrelserna och rektorerna - omöjligt att inte tänka DDR - övervaka att rätt personer placeras i ledande positioner, blir chäfer: värdegrundsbevakarna.

Jag är inte så övertygad om att Styr- och resursutredningen framkallar en livlig debatt på Sveriges universitet och högskolor, med åtföljande högljudda protester. Värdegrunden har redan slagit rot. 

Jag tackar min lyckliga stjärna att jag är utstämplad. 

Dags för Uppsala Universitet att ändra sin "omoderna" devis till: Tänka fritt är stort men tänka värdegrund är större.