Sir Mick on the beach

Take me back to the place that I know / On the beach, yeah / On the beach (Chris Rea)

Under Rolling Stones just nu pågående USA-turné, med välfyllda (trots biljettpriserna), jublande konserthus och för första gången utan Charlie Watts, har Mick Jagger roat sig, och oss andra, med att lägga ut foton på Instagram från alla platser de besöker enligt turnéplanen. 

Stones har inte framträtt varje afton, utan sparat på krutet. Även om den sjuttioåttaårige Sir Mick håller sig i form genom att hårdträna tre timmar per dag sex dagar i veckan. (Herregud!) Det har funnits gott om tid för sightseeing mellan konserterna. 

Och sett sig omkring har Jagger verkligen gjort på de lediga dagarna, samt flitigt dokumenterat. Förvandlat sig till marknadsförare av de orter han rört sig på. Bara för de turistansvariga att tacka sin lyckliga stjärna för denna gratisreklam från en ikon. 

Han har slunkit in för en öl på något hak, beblandat sig med lokalbefolkningen. Intressant nog har rockstjärnan inte alltid känts igen och som annars väckt uppmärksamhet.

Härliga foton från Miami när han, likt en Huckleberry Finn och Tom Sawyers efterföljare, iförd lämplig hatt strosar barfota i sanden, skorna i handen. Tillsammans med den trettiofyra år yngre flickvännen Melanie Hamrick.

Osökt tänker jag Rabindranath Tagore, Nobelpristagare i litteratur, och hur han metaforiskt fångade strandens betydelse, placerad mellan havet och människornas boningar. 

Inspirerade den engelske psykoterapeuten Donald Winnicott till hans emancipatoriska teori om övergångsobjekt, där leken spelar en avgörande roll. Fantasins frizoner att värna jagets autonomi och integritet i. Viktigt för barns själsliga utveckling. 

Jag lånade in hans teori till organisationsområdet när jag skrev boken Själens revolt. Människan i organisationen. Leken är viktig även för vuxna, inhysta i organisatoriska sammanhang. Möjliggör distans gentemot disciplinerande, utrymmesbeskärande kontroll från ledningens sida. 

Redan Friedrich Schiller visste det: "Människan leker bara när hon i ordets fulla bemärkelse är människa, och hon är helt och hållet människa bara när hon leker."

En strand invid havet blir, bildligt talat, platsen för frihet och lek. Stranden som livszon. Så borde livet levas. 

Jag betraktar Jagger där på stranden i Miami, mellan havets evighet (som rymmer döden) och människornas tillfälliga boningar. Han tillhör i denna soliga, förhållandevis korta stund varken evighet eller tillfällighet. 

Hans ansikte är lyckligt, avslappnat. Han är långt från scenens elektrifierade frontfigur. När han outtröttligt, likt en Duracellkanin, anför Stenarna under konserter längre än två timmar och utan paus. 

Bild: Facebook