Långfilmen Spionen (2019) och tv-serien Ramona (2003) finns båda på SVT Play, som för övrigt tillhandahåller ett alldeles utmärkt utbud. Bara att botanisera och ta för sig efter tycke och smak.
Den svensk-norska Spionen utspelar sig i det av tyskarna ockuperade Norge. Den kretsar kring den uppburna artisten Sonja Wigert som låter sig enrolleras som spion, efter att motståndsmannen fadern gripits och skickats till koncentrationsläger.
Hon lyckas få honom fri genom att förföriskt nästla sig in hos och beveka ockupationsmaktens ledning, alltmedan fadern hyser sina dubier om den vackra dottern. Sedermera tvingas hon bli dubbelspion.
En gastkramande film. Wigert riskerar på grund av sitt agerande - inte minst genom det intima umgänget med rikskommissarien Josef Terboven i Oslo, samtidigt som hon förälskar sig i en ungersk, spionerande diplomat i Stockholm - att identitetsförändras.
Hon sätter genom sitt falska handlande sin självbild på spel, använder okända sidor hos sig själv, framställer sig i vissa situationer som blott en behagsjuk femme fatale och avväpnar därigenom männen.
Hon vistas i en paranoiaframkallande miljö, där man inte vet vem som är vem, eller vem man kan lita på. Den man minst misstänker kan vara den man bör se upp med. Och närsomhelst löper man risk begå ett litet misstag och avslöjas med förödande konsekvenser.
Först långt efter kriget öppnades arkiv och Wigerts (hon avled 1980 utanför Alicante i Spanien) agerande genomlystes. Fram till det misstanken hos norrmännen att hon varit tyskhora åt den hatade Terboven (sprängde sig själv till döds i en bunker i Oslo 1945, kapitulationsdagen) och kollaboratör.
Hennes självuppoffrande, livsfarliga insats för fosterlandet (förbindelserna till den norska motståndsrörelsen förblir oklara i mina ögon) blev kostsam för henne. Icke minst vad gäller den fortsatta karriären.
Ramona utspelar sig i det kalla krigets Europa, när Sverige smugglade in agenter i Estland, spionerande på Sovjetunionen. Plötsligt minns jag en sista april i Upsala som firades tillsammans med sonen till en av dem som 1952 av sovjetiska jaktplan sköts ned i en spanande DC 3:a över Östersjön.
Länge mörklagt och nedtystat. Känsligt. Med denna händelse i bakhuvudet blir Ramona ännu starkare att se.
Högsta statsledningen godkände vissa av operationerna utförda av den så kallade C-byrån, kände inte till alla, riktade mot Sovjetunionen. Sekretessbelagda operationer bortom riksdag, insyn och kontroll. Såsom det måste vara i det nödvändiga värnandet av rikets säkerhet.
Underhållningsvärdet vad gäller dessa två historier på SVT Play är stort, man sitter som klistrad och på helspänn. Samtidigt tankeväckande.
Jag kan inte låta bli att fråga mig med oro i sinnet: Vad med inre fiender och hot mot det svenska samhället idag? Vad pågår av sådant som vi inte känner till från säkerhetspolisens sida? Vad borde pågå?
Eller: hur kan statsledningen låta en samhällsupplösning ske utan att ingripa med alla till buds stående medel? Vi bevittnar ett fortskridande samhälleligt sönderfall med gängvåld och avancerad kriminalitet, och ett på olika sätt samhällsfientligt och antidemokratiskt agerande från invandrade grupper. Uttalade dödshot från islamister, som mot Vilks. Terrordåd mot kyrkor.
Jag är nog inte ensam om att fundera i dessa banor.
Lätt att bli konspirationsteoretisk, med denna stämpel brukar dylika funderingar avvisas, hur befogat det än kan tyckas. Det är någon som tjänar på det nedbrytande som sker, annars skulle det inte tillåtas fortgå.
Endast ett resolut och mörklagt agerande utanför rättsstatens ramar, bortom kontroll och insyn, skulle kunna stoppa denna samhällsupplösning. Men så sker icke. Och jag kan bara spekulera varför.
Bild: beredskapsmuseet.com
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar