Passerar Fadimes plats under promenaden från Upsala Central till universitetsbiblioteket med det ståtliga namnet Carolina Rediviva. Belägen strax utanför Grand Hotel Hörnan. När jag var student sökte jag sommarjobb som nattportier på det anrika hotellet.
Det blev inget av med det. Istället hamnade jag på Ulleråker, "Bullret" enligt urinnevånarna, som vikarierande skötare. Skickades runt på alla kliniker, försågs därigenom med en bred insyn i vad som pågick på sinnessjukhuset som det tidigare officiellt hette.
Konfronterades med den människor nedbrytande verklighet jag läst om hos dem som benämndes "antipsykiatriker": Ronald Laing, David Cooper och andra.
Människor som påklistrats diverse diagnoser - till saken hör att dessa inte är huggna i sten, därmed laddade med föränderlighet och godtycke - av vitrockar med oinskränkt makt. Och som inte vill höra talas om några antipsykiatriker med kritik av den repressiva hanteringen.
Jag kan inte tänka Fadime Sahindal (bilden) utan att samtidigt ilsket tänka alla som ihärdigt förnekade att hedersmord förekommer i Sverige. Hon lurades i bakhåll av sina närmaste, sköts kallblodigt ihjäl. Vad är det för människor som kan begå ett sådant dåd?
Vid begravningen i domkyrkan närvarade mer än en av förnekarna. Bland dem en högt uppsatt kvinnlig S-politiker med ansiktet djupt lagt i sorgens veck. Hycklare. Vämjeligt.
Fadimes grav uppe på Gamla Kyrkogården i Upsala sökte jag finna. I samband med vännen Patriks begravning. Politisk flykting från Grekland när militärerna på 60-talet genomförde sin statskupp.
En tvärhand hög, härligt intensiv med starkt temperament. Vänsterpartist, men inte ideologiskt förblindad. På det socialistiska Kuba kunde han inte undgå att notera upprörande missförhållanden, vägrade hålla tyst om dem. Ingen falsk solidaritet!
Likaså när han i sin hemstad invid Fyrisån förstod att det fanns icke-arbetande bidragstagare som ekonomiskt hade det mycket bättre än han i sin tobakshandel. Trots lång arbetsdag. Det gjorde honom mycket upprörd och han uppvaktade socialförvaltningen.
När sonen övertog tobakshandeln arbetade Patrik gratis, det gavs inte utrymme att ta ut någon lön.
Jag passerar huset där Teologen en gång höll till. Minns när jag fick för mig att jag skulle läsa till präst. Möttes först av entusiasm och uppmuntran från arbetsförmedlaren. Tills han insåg att jag redan var utbildad. För att inte säga överutbildad, med en doktorsexamen i bagaget.
Då var det slut på hejaropen, jag var ju ingen vanlig arbetslös som kunde suddas ut från statistiken.
Först korsa Trädgårdsgatan. Ingmar Bergmans hem fanns där för mycket länge sedan. Gästrike-Hälsinge studentnation, förkortat GH, som jag tillhörde två terminer. Lärde mig nya termer som "sexa" och "gasque", spritindränkta.
Olämpligt för en grabb ännu inte nitton fyllda, född med ett saltkorn i halsen.
Lyssnade en höstafton på nationen till Fred Åkerström, trött och mör efter en blöt turné till Norge. Tillägnade GH en illa skriven tango.
Nedanför Slottet tar jag till höger och börjar klättra uppför den branta backen. Studenter på dessa förbaskade elsparkcyklar viner förbi, farligt nära. Skulle jag ta till vänster, hamnar jag på Akademiska, där mina döttrar föddes.
En gång låg jag nästintill dödsdömd på Onkologen, med mörk prognos. Kallade en av specialisterna "Dödsängeln", efter att hon berövat mig nästan allt livsmod med ett pessimistiskt utlåtande.
På sidan om Akademiska Bollhuset där det skamliga mötet hölls, när ett mindre antal judiska medicinstuderanden inte skulle släppas in i Sverige. Därigenom kunna klara livhanken bortom Tredje riket. Skylldes på arbetsmarknaden.
I mötet deltog flera med tiden namnkunniga akademiker.
Upsalaförfattaren Ola Larsmo har skrivit om denna för universitetet föga hedervärda händelse. Liksom i alla universitetsstäder blandas sanningssökande med lögn, hyckleri med integritet. Upsala utgör inget undantag.
Men när jag kom hit höstterminen 1968 genomfors jag snart av en mycket stark frihetskänsla. Jag hade slitit mig loss från det kvävande Bruket! Trodde jag.
Bild: Eva Tedesjö
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar