Jag har ännu inte sett någon statsledning komma

 

I och med att en person avlidit på sjukhus efter skjutningen i köpcentret Emporia i Malmö igår, uppgår den totala siffran, i skrivande stund nota bene, skjutna till döds i riket till 48. Lika många som under hela förra året. 

Spontant tänker jag: vi spelar i samma liga som Sydafrika, Mexico och andra våldsutsatta länder. Intressant nog har jag känt mig tryggare i Sydafrika än på hemmaplan. När jag väl vant mig vid alla säkerhetsrutiner. 

Bilburna, patrullerande, beväpnade väktare dygnet runt. Även stationerade utanför bostaden. Larm och elstängsel. Aldrig vistas ute efter mörkrets infallande. 

I Sverige känner jag mig alltmer otrygg, jag har förändrat mitt vardagsbeteende i mitt fram till nu lugna Gefleliv. Vistas inte ute vissa tider på dygnet. Beträder inte vissa platser. I illusionen att det hjälper, att jag skall klara mig från överfall och rån. 

Något jag vet nära nog dagligdags sker i min stad. Ingen är på förhand fredad, oavsett ålder och kön. 

Nato-Magda fortsätter med sitt mantra om att det skall "vändas på stenar". Ibland skryter jag med att jag, i likhet med skivbolagsdirektör Bert Karlsson i Skara, "kan" det svenska folkkynnet. 

Men det vete sjutton. Kanske skall jag nöja mig med att påstå att jag kan sandvikarna.

Jag föreställer mig två motsatta, folkliga reaktioner på dödsskjutningar och stenvändning. Båda svåra att "mäta". Antingen hamnar man i defaitism, uppfattar det som att politikerna är maktlösa, alla löften bara munväder i syfte att lugna oss - och för att bli omvald. 

Skadligt för demokratin, skulle en av dessa statsvetarprofessorer som ideligen förekommer i SVT kunna säga.

Eller så tänker folket, främst lojala socialdemokrater, de fixar det här. Nato-Magda verkar ju vara en helyllestjej, det är hennes image. Lite Lena Nyman över hennes idiom. Särskilt när hon blir pressad i intervjusituationer paraderar de typiskt stockholmska eeena.

Hos mig växer defaitismen, uppgivenheten. Nog är det bra sorgligt det som "hände" med mitt trygga Sverige. Men, vänta nu - "hände" det bara? Minns Stefan Löfvens klassiker: "Vi såg det inte komma." 

Och statsrådet Damberg, jag försöker undvika att ständigt kalla honom "Dumberg", instämmer i förblindningen när han ombeds kommentera inflation och lågkonjunktur. Som pratade han om ett oväntat väderomslag som fullkomligt överraskat honom. I regnet saknar han paraply. 

Det verkar vara den sittande regeringens paroll: Vi såg det inte komma!

När jag höll kurser i ledarskap, varnade jag för ett reaktivt agerande: att tas på sängen och tvingas till brandkårsutryckningar. Det goda ledarskapet utmärks av att det är proaktivt. 

Den nuvarande statsledningen, tja? Jag har ännu inte sett den komma.

Bild: Väderomslag, av Kay Viberg. (c) Konst.se