Ja, vad händer egentligen på Arbetaren?

Jag läser senaste Arbetaren (https://www.arbetaren.se/2022/08/31/vad-hander-egentligen-pa-arbetaren/?mc_cid=9dae42ccfa&mc_eid=fc5f1c12b5) där det utlovas en kommande analys av en fristående person (vitbok?), av de uppmärksammade turerna runt tillsättningen av "vänsterkändisen" Kajsa Ekis Ekman som chefredaktör.

Såsom varande gammal fackräv finner jag detta "case" högintressant, inte minst för dess mer generella implikationer rörande LAS och anställningstryggheten. Men förstås även sorgligt. 

Vad beträffar det senare: Hur kunde tidningsledningen köra över journalisterna och anställa Ekman, blankt strunta i medarbetarnas protester? Och sedan, till råga på allt, hota de kritiska med sparken! Vad är det för unkna 1800-talsfasoner? 

VD:n, som anställde Ekman, har fått gå, efter att SAC:s högsta beslutande organ centralkommittén, låter gammal öststat om terminologin, bestämt det. (Ett ägandeingripande som inte är helt oproblematiskt.) 

Avtalet med Ekman sägs samtidigt vara rivet. Innan hon hunnit beträda sin post. Har det skett med hennes goda minne, oklart.

Vänta nu. Är det så enkelt? Frågor infinner sig genast: Varför skulle Ekis Ekman frivilligt gå med på att kontraktet bryts? Vad händer om hon inte gör det? Hur står saken rent arbetsrättsligt? 

Om jag företrädde henne, skulle jag kräva skadestånd för avtalsbrott, och ett generöst avgångsvederlag som plåster på såren.

Sedan kan jag inte låta bli att undra, hur mår Ekis Ekman mitt i denna mediala storm? Vidare, oroas hon inte över att hennes namn, hennes personal branding som företagsekonomerna säger, skadas? 

Hon vill väl ändå inte framstå som en lika god kålsupare som många andra chefer på svensk arbetsmarknad som ger blanka katten i vad medarbetarna tycker? Jag saknar hennes version av händelseförloppet.

Vilken väg hon än väljer, frivilligt avstå och villkorslöst dra sig tillbaka eller kräva kompensation, är nog namnet skadat. Hur skulle det kunna vara annorledes?

Tidningens eminenta rykte, förvärvat genom medarbetarskap som Dagermans och Vilhelm Mobergs, är redan skadat, genom att ett antal prenumerationer sagts upp. Bevekelsegrunderna är för mig än så länge obekanta.

Bild: Arbetaren 1950. (c) sac.se