När personalassistenten blev HR-specialist

 

Jag noterar att Högskolan i Gävle (HiG) annonserar efter en "HR-specialist". Förr hette det "personalassistent". Men så kom någon, måhända personalarnas fack?, på att "specialist" är ju inte skyddat. Så det tar vi. Låter finare än "assistent", kan höja lönen också. 

Och det fina i kråksången: utan att något extra, som kompetensutveckling, krävs. Bara byta titel rakt av. Och så är det bra med det. Simsalabim.

Jag var knuten till högskolan ovan. Till och med ett par år facklig ordförande i SACO. Ironiskt nog disputerade jag 1979 på en avhandling om hur de arbetsrättsliga lagarna bakband facket. Inte för inte döptes MBL om till "tutan". Och LAS var blott en papperstiger.

Nu måste jag själv smaka på den beska medicinen. 

Samt företräda rädda, tigande medlemmar. Uppdraget från början totalt omöjligt. Renderade mig sömnlösa nätter när jag förhandlade, utifrån MBL och LAS, om kollegers avsked, utan att kunna förhindra det. 

"Saklig grund"? "Arbetsbrist"? Så kunde arbetsköparen bli av med kritiska medarbetare. Facket gisslantaget och medansvarigt.

Nog visste S vad de gjorde, när de stiftade dessa lagar, tro inget annat. Efter LKAB-strejken och andra "vilda" strejker bortom fackets kontroll. Löneslavarna måste tuktas - med hjälp av lagens bokstav.

På HiG, säkert härmade man någon annan, döptes personalavdelningen om till HR-avdelning, Personalchefen blev HR-chef. Och satte titeln HR-specialist på de kvinnliga medarbetarna, en dyster samling med litet på fötterna, utan att det föregicks av någon kompetensutveckling. 

Högre lön blev det. Rejält högre i ett fall. För en som nickade och höll med i allt vad HR-chefen kläckte ur sig. Så ivrigt att risk för nackspärr förelåg. 

Sannerligen en märklig figur denne HR-chef! Kolerisk. Under sammanträden kunde han hålla tillbaka sjudande vrede, samtidigt som ansiktet vitnade och han hårt knöt näven om sina glasögon. En gång så hårt att de gick i bitar. 

Rektorn  beskyllde han för sexuella trakasserier, köptes efter medieuppmärksamhet ut mot tystnadsklausul. Jag minns henne, den framlidna byråkraten, som en grå mus. Så kanske hon längtade närhet och sex. Vad vet jag. Det lär aldrig redas ut.

Den som söker sig till HiG för att bli "HR-specialist" bör se upp med det som sitter i väggarna. Organisationskulturer tenderar nämligen att sätta sig där. Det är som med mögel eller asbest. Plötsligt mår man kajko, utan att begripa varför.