Den taxiåkande stalinisten

Rossana Dinamarca har av regeringen utsetts till ledamot i Presstödsnämnden som numera om jag förstått det rätt skall heta Mediestödsnämnden. Reträttpost eller hedersutnämning? Borde vara det senare. Förpliktigande och ansvarsfullt. Nämnden är viktig. 

Det kan handla om rösters överlevnad. Röster som vitaliserar det offentliga samtalet och demokratin. Framförallt kontroversiella och avvikande röster. Inte uppbackade av stora mediebolag. Utan dessa röster - megafonernas monologiska diskurs. 

Det har lagts fast tydliga och klara riktlinjer för hur stödet till olika aktörer skall fördelas. Känner inte Dinamarca till dem? I så fall märkligt med en sådan okunnig ledamot. Eller struntar hon blankt i dem? Hur man än väljer att se det, framstår hon som en olämplig ledamot. 

Hon lägger nämligen till ett eget kriterium med tillämpning på Nya Tider som hon inte tycker skall ha presstöd på grund av dess enligt henne stötande politiska innehåll. Nämnden går förstås inte på hennes linje så hon reserverar sig mot beslutet. 

Hennes politiska kriterium, bara den mediala aktör som gagnar makten och de rätta värderingarna skall ha stöd, kunde vara hämtat från det forna stalinistiska Östeuropa. Och som om det började tillämpas skulle få förödande konsekvenser. 

Dinamarca är en minst sagt problematisk politiker, för att uttrycka det milt. Uppmärksamhetssökande och narcissistisk. Folkföraktande och antidemokratisk, som hon ger uttryck för när hon knallar runt i riksdagens plenumsal i den beryktade tröjan med SD = RASISTER på. 

Med ett självbelåtet leende på läpparna skämde hon ut sig själv och riksdagen med sitt tilltag. Den dryga miljonen svenskar som röstar på SD väljer hon att bortse från och generaliserande avfärda med något av de populära skällsorden. 

Bilderna på när hon, kanske har hon glömt att hon är lagstiftare och inte aktivist och bör hålla isär rollerna, dyker upp på Medborgarplatsen i Stockholm för att uttrycka stöd för de illegalt inkomna afghanerna har etsat sig fast. Bilder med starkt signalvärde för alla illegala. Svenska lagstiftare försvarar inte sina egna lagar signalerar agerandet. 

I gott sällskap var hon av en annan problematisk politiker, Gudrun Schyman, som moderligt, sexistiskt skulle man säga om en man gjorde så på en kvinna, nyper en afghansk man i kinden.

Dinamarca som tillhör ett parti som förespråkar kollektivtrafik har gjort sig känd som en som tycker om att åka taxi - på skattebetalarnas bekostnad. Det är inga småsummor det rör sig om.

V får de politiker de förtjänar. Och vad än Sjöstedt säger. Stalin är inte utrensad ur partiet. Dinamarca förvaltar traditionen. Kanske utan att fatta det själv. Hon har aldrig givit intryck av att vara den skarpaste kniven i lådan.