På andra sidan den smala träbron på bilden bodde mormor och morfar i en enrummare. Fram till att de flyttade till en enrummare i pensionärshemmet. Legendariska Kyssbron i Sandviken. Välvd över Kanalen, detta idylliskt strömmande vatten. Jag kysstes aldrig på denna bro. Aldrig hört någon annan som gjorde det heller.
Jag vet inte varifrån det sensuella, romantiska namnet kom. Aldrig tagit reda på det. Om någon berättat, har jag redan glömt.
Min mor var traditionsbärare och berättade gärna om hur det tillkännagavs, eklaterades som fransoserna flott säger, i det lilla brukssamhället. Ett par som var ute på gatorna och sträckte hade förlovat sig. Eller avsåg att göra det.
Åtminstone kilade de stadigt, som man sa i pilsnerfilmerna. De var ett par. Relationen togs ut i det offentliga livet så att alla kunde bevittna och stadfästa.
Med hatt på skulten en bit in i tonåren hade man som ung pojke konfirmerats. På väg in i vuxenlivet som en riktig karl. Seden tyvärr avskaffad när jag gick fram. Gärna burit en kanna. Som farsan. En sådan där grå med svart band. Bogart-look. Tufft. En John Silver utan filter nonchalant dinglande i ena mungipan.
Plötsligt minns jag en grannpar från den gula längan på Barrsätragatan där vi bodde. Det bjöds på fajt, därtill ganska så ofta och särskilt på fredagskvällar, så det stod härliga till. Vi hängde hela familjen med örat tätt mot tapeten och avlyssnade de högljudda niorondersmatcherna genom den tunna väggen. Skulle inte ha drömt om att ringa polisen eller ingripa.
Det var inte för att vi fega. Paret var jämbördiga i storlek och styrka. Småväxta. Knotiga. Gick i flugvikt. Det var inte mannen som ensidigt misshandlade hustrun. Hon, aktiv liksom min mor i husmodersföreningen, var bra på att få in en våffla på gubben. Det hördes genom väggen. "Tors hammare", kommenterade farsan sakkunnigt. Duktig amatörboxare som han var.
Dagen efter kunde vi till vår förtjusning se grannarna ömt sträcka som vore de nyförälskade. Kanske hade de ett passionerat förhållande som få andra, med tiden svårt uttråkade av varandra, par på Bruket. Blåögat ett kärlekstecken.
Om Kyssbron är riven, eller gisten fortfarande hänger där över Kanalens idylliskt strömmande vatten, det vet jag inte. Vill inte veta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar