lördag 12 januari 2019

Hundens svans











Stackars Jonas Sjöstedt. Nu har han det sannerligen inte lätt. Jag har inte hört ett pip från honom med anledning av den skamliga uppgörelsen mellan Lööf och kompani och S. Kanske befinner han sig i ett akut chocktillstånd. Paralyserad. 

Om inte Löfven briefade honom om vad som var på gång. Vilket inte kan uteslutas i den för väljarna stängda borg som heter riksdagen. 

Däremot har Dinamarca, den flitiga taxiåkaren som inte längre är politiskt aktiv inom V, om jag förstått det rätt, uttalat sig. Dömt ut uppgörelsen. Och forne partiledaren Lars Ohly. Den senare tycker att V skall rösta nej till uppgörelsen. Inte tror jag att dessa två kritiska röster har någon större betydelse för hur Sjöstedt kommer att agera. 

Stackars Sjöstedt, nu sitter han där med en växande opinion inom partiet som han har att hantera. Och snart med fingret på knappen. Vad göra? V har ju alltid varit det trogna stödpartiet åt S, det stöd som aldrig sviker och som borde förläna partiet en medalj eller något sådant. Utan att få den ministerpost de så ivrigt suktat efter. 

I och med Lööf-Löfven-pakten är de berövade allt vad inflytande heter. 

Som någon antog kommer förmodligen väljarstödet att öka för V. Som något slags enda vänsteralternativ i svensk politik. Maktlöst, men vänster. Tja. Inte är det mycket till vänster att hurra för. Det säger väl allt om var svensk politik befinner sig. 

Det skulle förvåna mig om V inte lägger ned sina röster. Rösta nej tror jag inte kommer att ske. Sjöstedt kan väl för sin slitstarka lojalitet mot S belönas med en landshövdingspost eller något sådant. Han kanske kan få leda den utredning om reformering, läs: försämring, av arbetsrätten som aviserats. Den arbetsrätt som redan är en tandlös pappersprodukt. 

Om han ännu en gång, i den långa raden, förmår partiet att vara den svans som S viftar på. 

PS. Den kroppsligt sett voluminöse LO-ordföranden, som naturligtvis informerats av Löfven innan uppgörelsen träffades och lämnat sitt devota godkännande, spelar sin roll väl. Lagom kritisk. Lagom upprörd. The show can go on. Medan folket och LO-förbundens medlemmar tittar på. Åskådardemokrati.

4 kommentarer:

  1. Dystra dagar. Men över Hudiksvallsfjärden faller mjuk snö.

    SvaraRadera
  2. Dystra dagar. Du kanske har gjort en Thoreau, bäste Lars Ragnar? Dina fina små naturbetraktelser, små pärlor, skingrar de mörka molnen.

    SvaraRadera