Arbetarna till SD och muslimerna till S?

Arbetare, arbetslösa och sjukskrivna överger socialdemokratin, konstateras det efter empiriska studier av riksdagsvalet 2018 i den föga lättuggade men mycket viktiga boken Klass i Sverige. Ojämlikheten, makten och politiken i det 21:a århundradet. (Redaktörer Daniel Suhonen med flera, 2021).

Bekymrar detta socialdemokratin, min spontana fråga. Borde det inte göra det? Ett parti som väl ändå vill fortsätta att attrahera arbetare (vilka som mer exakt skall räknas till denna kategori ägnas en hel del  huvudbry i boken) och som ju fortfarande kallar sig arbetarparti.

 Vad säger rådgivare och valstrateger bakom kulisserna? LO, som backar upp S finansiellt?

Klart står: fortsätter S att måla ut SD och partiets väljare som nazister, högerextremister och annat otäckt påskyndar S bara de forna kärnväljarnas flykt till SD. 

Häromkvällen angrep Peter Hultqvist, med hjälp av fusklappar han gluttade i och som många uppmärksammat och kommenterat, Åkesson under en direktsänd debatt mellan de två i SVT. 

Samma gamla, tjatiga skiva spelades ännu en gång. Som om det skulle hjälpa S. Tror de verkligen på det själva? Vem skall tillfredsställas eller övertygas med denna kontraproduktiva retorik, partifunktionärerna?

En opinionsundersökning från Göteborgs universitet, publicerades häromdagen, visade att bland muslimer i Sverige utgör S det i särklass populäraste partiet. Det finns de som hävdar att muslimerna och andra migranter är S nya kärnväljare. 

S "släpper" arbetarna i traditionell mening till SD och fiskar istället tillsammans med Mp i muslimska migrantvatten. Antyds det. 

Jag minns när en av mina släktingar i Sandviken begav sig för att rösta i Folkets Hus 2018, många i vallokalen ropade på bruten svenska efter S valsedlar. Något annat parti dög inte. 

Det Sandviken som alltid varit socialdemokratiskt "impregnerat" - kanske så fortfarande men med en annorlunda vinkling.

De riktigt elaka påstår att S är ett bidragsparti numera och att det där med arbetslinjen vill man nedtona. För det är bland bidragstagarna man har sina givna väljare. Utan dem går det inte. 

Det skulle förklara en generös, någon skulle säga vettlös flyktingpolitik i spåren av Reinfeldts "öppna edra hjärtan". En "ny" migrationspolitik diskuteras för övrigt just nu, med ett utvidgat skyddsbehovsbegrepp. 

Det har hälsats med stark kritik, riskerar enligt kritikerna ha en pull-effekt. Människor utan asylskäl söker sig till Sverige. 

Konspirationsteori som bara förtjänar att avfärdas? 

Inte vet jag. Men vad jag vet är att jag fortsätter att läsa tegelstenen Klass i Sverige. 750 täta sidor med en uppsjö av statistik. Jag kommer framöver att skriva mer ingående om den. Här får vi det samtida klassamhället Sverige i svart på vitt. 

Jag utgår ifrån att den, även om den med sin kompakthet är svår att fysiskt hantera, ligger på Löfven och partitoppens nattduksbord. Rena rysaren borde det vara för dem. 

Eller en bekräftelse på den sedan länge beträdda vägen bort från den socialdemokrati som var, min mammas socialdemokrati. Rättvisa, solidaritet och jämlikhet honnörsord.

Bryr de sig?

Bild, Aftonbladet: Daniel Suhonen