Jag glömmer aldrig när Frank Baude medverkade i ett snackprogram i SVT, det lär ha varit någon gång på 70-talet. Det florerade rykten i medierna om att KPML(r) hade upprättat dödslistor över reaktionära klassfiender. Kända svenskar. Efter revolutionen skulle processen göras kort med dem.
Kanske SÄPO som läckt, de höll ju ett öga på Baude och det samhällsomstörtande parti han ledde.
Per Grevér högg direkt. Så fort programmet rullade igång var han ivrigt på Baude för att höra om det stämde detta med dödslistorna. Han ville ha det bekräftat för att göra ett stort nummer av det i programmet. Baude gled elegant undan attacken.
Jag fick för mig att han stortrivdes, behärskade situationen: - Men, snälle redaktörn, vi har viktigare saker i vårt program. Vet redaktörn hur många barn som saknar dagisplats i Göteborg?
Grevér, alltmer indignerad, svettig på överläppen. Så där indignerad som reportrar kunde bli när de inte lyckades få Myrdal att erkänna att det förekommit folkmord under röda khmererna i Kambodja och att han djupt ångrade sina ställningstaganden.
Grevér kom ingen vart med den vältalige och skicklige retorikern Baude som hela tiden behöll en sansad och lugn ton. Retoriken visade han senare prov på i kommunalpolitiken. Ingen kunde klå honom i en debatt.
Baude visste var han hörde hemma och övergav aldrig sin klasståndpunkt. Genuin arbetarbakgrund från Majorna. Murare till professionen.
Genom Arbetarsolidaritet, som stödde de vilda strejkerna och där jag var aktiv, kom jag i kontakt inte bara med ledningen för gruvstrejken i Malmfälten utan även med radikala arbetare landet runt. Minst lika radikala som Baude. Hans själsfränder.
Inga sossar, direkt. Tvärtom. "Socialdemokratin är arbetarklassens värsta fiende", som Harry Isaksson uttryckte det.
En hamnarbetare i Göteborg, stor som en ladugårdsdörr, varnade: - Kommer det en bas på kajen, åker han i vattnet. Och så blev det när en dylik, utan att inse faran, dök upp. Följdes av åtal och dom. Men det tyckte han nog det var värt. Baude torde ha instämt. Klasskamp!
Baude lämnade sitt skötebarn KFML (r) när partikamraterna till hans förtret blev för småborgerliga och revisionistiska, feminister och för sexuellt likaberättigande: - En riktig arbetare knullar inte en annan i röven. Gulp.
Efter Baude har partiet fortsatt den ökenvandring han förutsåg. Partiet är idag fullkomligt identitetslöst. Litet och politiskt obetydligt.
Nu har Baude lämnat den allt mindre revolutionära scenen, 84 år gammal. Hans livsprojekt socialismen genomfördes aldrig i Sverige.
De färgstarka försvinner, en efter en, jag har beklagat det förut. De grå och ointressanta figurerna tar plats. En sådan som "fula gubben", Per Bolund, förlåt jag kunde inte låta bli. Rena sömnpillret.
Det blir bara tråkigare och tråkigare. Förra året Myrdal. Nu Baude. Krutgubbar man trodde var odödliga.
Men i himlen lär det bli fart i alla fall. Och roligt. Ingen får tyst på den munvige Baude.
Kommunismen verkar ännu mera BESATT av manuellt arbete än vad den dumma socialdemokratin är. Var ska sådan politik ta vägen i en nära framtid då större delen av arbetskraften gjorts överflödig? Redan idag är väl många i deras tänkta "publik" reducerade till isolerade konsumenter med låg köpkraft (medan klassfantasterna själva tycks drömma vidare om ett evigt 60-tal i varvs & fabriksmiljöer).
SvaraRaderaKP närmar sig V i synen på migration och identitetspolitik, därmed försvagar man sig själva. Vilket flera avhoppare försökt förmedla.
SvaraRadera