"Jag blir inte människa på morgonen förrän jag har fått mig ett par koppar kaffe." Sven-Bertil Taube i en intervju för länge sedan. Kanske fortfarande så i hans fall. Kaffesort, om Gevalia eller icke, framgick inte av intervjun.
"Har du vaknat på fel sida" brukar den oförsiktige rikta till den som förefaller sur och morgontrött. En farlig fråga som lätt kan spä på redan uppstådd irritation. "Och vad fan angår det dig!"
Jag tycker mig ha vaknat på fel sida - ett lustigt uttryck - länge i mitt liv. Fråga mig inte varför. Kanske kroniska sömnproblem föder olust som hänger kvar när uppstigandet skall ske. Den krypande känslan av att aldrig ha sovit tillräckligt. Den är sannerligen inte behaglig.
Insomningstabletter gjorde bara olusten större. Och skallen tung som bly, jag kände mig som en punchig boxare när jag tagit sådana. Nä, det fick vara.
Jag gnuggar till skillnad från andra inte sömnen ur ögonen, utan sömnbristen.
Kanske ovilja överhuvudtaget, om ett radikalt tolkningssteg prövande skall tas, att möta en ny dag. Existentiell olust skulle Sartre ha sagt, minns hans fenomenala bok Äcklet. Lundell skrev en bok med titeln Sömnen. Hågar inte om det var just det temat i den. Troligen inte.
Livsångest minns jag att en psykoterapeut, inläst på Heidegger, i Upsala brukade prata om. Förkroppsligad i olyckliga klienter som inte fick bukt med den. Det krävdes lång terapi med många sessioner.
Nuförtiden inte ovanligt, kors i taket, att jag vaknar på rätt sida, trots bestående sömnproblem. Och genast blir ängslig att den goda sinnesstämningen snart skall ge vika, mörka moln torna upp sig på nytt. Sådan är jag.
"För vem har sagt att just du kom till världen får att få solsken och lycka på färden", typ. Eller för att citera Ronny Eriksson från Pite, pessimistkonsult: "Jag vaknade och så var den dan förstörd."
Kan det vara åldern? Man är sprillans glad för en ny dag i livsbejakande övertygelse om att liemannen, även om han också denna dag har stämplat in och tålmodigt väntar, inte skall få en på kroken. Nej, så tusan heller! Inte idag.
Att kliva ur slafen någorlunda fri från ålderdomens krämpor förstås en starkt bidragande orsak till en välkomnad men skör sinnesstämning. Sedan gäller det bara att se upp både med systemmedier och alternativa sådana.
Med andra ord hålla det dagliga eländets mentalt nedbrytande rapporter från Löfvenland borta från medvetandet så länge det går. Svårt klara av det.
Det är ett schå att vara människa. "Jo, jag menar det", skulle Thor Modéen ha sagt. Som alltför tidigt lämnade oss.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar