Svenska folket äter enligt forskare mest bananer i hela världen. Ett besynnerligt folk på min ära, käkar bananer och sväljer pensionsförsämringar! De senare halkade in som på ett bananskal utan att motstånd mobiliserades, svenska folket gick icke man ur huse.
1909 började bananer importeras till Sverige, fraktades på den beryktade "bananbåten" som det varje år rapporterades om i tidningarna som en stor och emotsedd nyhet: - Nu har bananbåten kommit! Båten upphörde något år in på 2010-talet.
Innan frysförvaringens tid anlände bananerna skrumpna och svarta, alls inte inbjudande gula till färgen. I frihamnen i Göteborg kunde det heta bland löshästarna som satt och väntade på skubb: - Ska du vara springgöbbe idag?
- Jo´ ru, nu har hon kommit, jag ska lossa negerongar.
Var snäll och anmäl inte detta som rasism eller hets mot bärgrupp till DO eller FO (Frukt- och bärombudsmannen), det är göteborgshumor och så där pratade gubbarna i Göteborgs hamn på den tiden. Jag bara citerar.
Norrmännen var före oss med att käka bananer, "guleböj". Redan 1905 startade importen. Enligt obekräftade rykten var det för att fira unionsupplösningen, man markerade att man bara åt gult, den svenska flaggans blå färg ratade man, åt inte ens blåbär, "skvallerbär".
Men det har inte gått att få bekräftat från trovärdiga källor.
Bananer används även för omskrivning. Jag minns en elak plåtslagare med egen firma i Sandviken som inte drog sig för att klå upp dem som misshagade honom: - Jag gav fanskapet ett par bananer. Hustrun Edit: - Bra, Elon! Bättre belöna än bestraffa.
Det hade hon lärt sig på kvällskursen i vuxenpsykologi på ABF, även om Elon grymtade och tyckte det var att kasta bort tid på att "ställa till det i huvet". På kursen läste man Skinner och lärde sig att stava till "betingning".
Elon, brydd: - Du låter som en lektant.*
Varför man tidigare, kanske fortfarande vad vet jag, dissikerar bananflugor som en start på läkarutbildningen i Upsala fattar jag inte. Två teorier: den som klarar av det, antas. Eller: den som inser det galna i att ens försöka ge sig på dessa miniatyrer och vägrar, antas.
En student från Tiveden, son till bönder: - Nä, goe professorn, det där är rakt omöjligt! Jagar jag fluger hemmavid med smällarn, far de bara iväg och sätter sig på farsgubbens skärmmössa.
Kanske dissektionen var möjlig endast på den tid när (färg)starka läkarpersonligheter allsmäktigt drev utbildningen och inte byråkrater som söker legitimitet för att få finnas till, därför hittar på en massa onödigheter dit bananflugorna inte hörde.
De professionella vitrockarna, med ett sunt hat mot byråkrater och med rättmätig makt över medicinarutbildningen, använde bananflugorna som ett inträdesprov.
Berättar om en bättre tid som var, den förbyråkratiska.
Själv älskar jag bananer. Men uppenbarligen motsvarar en banan intaget av åtta sockerbitar och jag försöker vara försiktig med sockerintaget. Som den gamla sockerråtta jag är.
* Dagisfröken, förlåt jag menar förskolelärare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar