Jag kommer ihåg, eller snarare inte, när det blev populärt att gå med stavar. På barmark. Jolligt, på sandviksmål. Elaka tillmälen skickades mot ryggen på den modige stavgångaren: - Har du glömt skidorna? Eller: - Har du inte glömt någonting?
Det påstods att inspirationen kom från broderlandet västerut. Där alla och envar går på tur. Gammal som ung. Så fort de bara hinner. Ett nationaldrag.
Numera är det väl ingen som höjer på ögonbrynen om man kommer knallande med stavar på snöfritt underlag. Jag gör det själv. Minst en tur om dagen runt den holme där jag bor.
Jag går motsols, eller är det medsols?, så att det storstilade hamninloppet till Gefle möter mig på återfarten.
Pappa och jag brukade åka in till stan, som vi sa, från Sandviken och titta på stora fartyg under främmande flagg som låg förtöjda utmed kajen. I ögonvrån noterar jag numera det slocknade fyrskeppet Almagrundet.
Inte blir det många kilometer och steg i normala fall om jag inte sträcker ut det. Socialstyrelsen skulle väl rekommendera minst 5 kilometer och 10 000 steg.
Min smartphone registrerar noggrant varje steg jag tar. Vid veckosammanfattningen får jag antingen beröm eller en uppmaning lägga på ett kol. Jobbig typ, den där smartfånen.
Jag mår inte bra om jag inte dagligdags får röra på mig. Ett tag använde jag alltid en stav för att hjälpa balansen - dålig balans behandlingsbiverkning - på traven. Men det har jag slutat med. Kämpar på ändå. Envis som satan.
Oavsett väder måste jag bara ut varje dag. Hundar som rastas känner igen mig och skäller glatt ett hej. Jag bromsar gärna in trots hög fart och klappar om de fyrtassade.
Jag minns inte när det blev populärt att trampa omkring med stavar. Men jag minns mycket väl när Bengt Bedrup och Gun Hägglund i träningsoveraller startade Träna med TV. Jag tror dock ingen av dem som omgav mig hängde på den inledda trenden.
Pappa var inbiten friluftsmänniska, skaffade sig god kondition den vägen. Älskade att åka skidor. På snö, nota bene.
Motion är nog en medelklassgrej. Och att äta vegetariskt som man inte blir mätt av till skillnad från ordentlig mat. Citerar författaren Lars Gustafsson.
Tycka Klimat-Greta är en hyvens tjej. Hör väl också till denna medelklassdiskurs.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar