Jag kände överhuvudtaget inte till denne man. Aldrig hört talas om honom. En mycket engagerad, för att inte säga omskakad bekant tipsade om hans bok En oväntad vändning. Författare Claes Hedberg. En av många privatspanare efter Palmemordet.
En afton ser jag en dryg timmes intervju med Hedberg på YouTube där han ges möjlighet att fylligt lägga ut texten, in i minsta detalj redogöra för sin kontroversiella tes. Han går längre än vad någon annan privatspanare som jag känner till gjort.
Hävdar att Palme, denne ikon och socialdemokratiske symbolfigur, internationelle hjälte med gator och platser uppkallade efter sig, aldrig blev mördad. Det är bara vad som inbillats oss. Fejk och offentlig lögn. Djävulskt arrangerat.
Värre än någonting hoptotat av John Le Carré, Graham Greene eller någon annan i den thrillerfabricerande elitklassen.
Här Hedbergs story: Palme som drabbats av en skamlig sjukdom med beteendepåverkande följdverkningar måste enligt partikamrater tas bort från den offentliga scenen.
Med heder och ära i behåll. Ingen skandal. Inget som skulle fläcka ned hans goda namn. Skada partiet.
Något mord ägde dock aldrig rum på Sveavägen efter att Palmes gått på bio och sedan promenerat bort mot den plats som utpekats som mordets. Paret Palme blev utbytta mot två stand-ins. De spelade statsministerparet.
"Mordet" var ett iscensatt skådespel. Skickligt utfört. Med god regi. Makarna Palme som medagerande. Bakom låg en plan med S-toppar som huvudmän och arkitekter. Hedberg nämner en rad kända namn som får mig att gång efter annan höja på ögonbrynen och spontant reagera.
Nej, inte han! Han också?! Det trodde jag aldrig om honom. Han var ju nära kompis med Palme.
Hedberg framstår som redig och samlad. Hans argumentation som bygger på en mycket, för att inte säga imponerande omfattande privatforskning är minst sagt bestickande. Nog kunde det ha gått till som han säger. Han lämnar inget åt slumpen.
Hans nedtecknade berättelse som kronologiskt vecklar ut ett hisnande händelseförlopp hänger ihop utan till synes påtagligt svaga punkter. Från Sveavägen via Borlänge till Frankrike. Sedan upphör spåren efter Olof Palme. Hans hustru förblir i Sverige. <
Brottsstycken av det han berättar har jag hört förut. Men aldrig sammanställt på detta sätt. Händelseförloppet, scenariot, blir halsbrytande logiskt och tycks i högsta grad sannolikt.
Hedberg kan inte enkelt svepande avfärdas utan att man tar ställning till vart och ett av hans påståenden. Hans framlagda fakta måste motsägas av fakta. Falsifieras. Hans beviskedja brytas. Det krävs en undersökningskommission som går till botten.
Var finns den svagaste länken? Var sätta fingret på den ömma punkten? Vad är fantasier och inte på något sätt rimligt eller bekräftat?
Hedberg avslöjar hur man - vilka de nu är - tömmer hans dator efter att han aviserat att han planerade skriva en bok om sina rön. Hans mobil töms på fotografier.
Hans bil utsätts för sabotage som kunde slutat mycket illa. Någon har rotat i hans kylskåp i
syfte att enligt Hedberg förgifta honom.
Han räknar upp ett stort antal människor med koppling till det Palmemord som han hävdar inte är något och som enligt honom en efter en röjts ur vägen. Vittnen från Sveavägen om aftonen 28 februari 1986 har belagts med munkavle. Hotats till tystnad.
Först värjer jag mig. Även om jag inte är naiv. Det är bara för spektakulärt, för fantasifullt konspiratoriskt. Men, för att säga det igen, Hedberg är sansad och ingen vettvilling. Ingen så kallad "rättshaverist". En Svensson - som du och jag.
Boken som på Bokus betingar ett pris på mer än 300 kronor är ingen bestseller. Han tjänar inget på att driva sin tes. Han är hängiven sanningssökandet. Uppsåtet ärligt, som jag förstår det.
Tanken går osökt till CIA, Mossad och Stasi. Deras hänsynslösa arbetsmetoder. Varför skulle det inte ha kunnat gå till så som Hedberg påstår?
Med oro i sinnet kryper jag till kojs.
Min kommentar försvann tydligen i cyberrymden..
SvaraRaderaHur som, mycket har som sagt skrivits om det ouppklarade statsmordet och dess efterdyningar. Pundaren från Rotebro och kretsen kring honom blev ju också en veritabel kassako för skymningspressen under flera år. Själv är jag hyfsat insatt i utredningen, Granskningskommissionens rapport finns ju tillgängligt på nätet, liksom förhörsprotokollen och andra förstahandskällor. Använder en del av detta för det jag nu sitter och skriver om minnesprocesser.
Vad gäller Hedberg lyssnade jag en stund på honom och kunde konstatera att han är väl insatt i utredningen. Dock är pusslet han lägger baserat på ett handplockande av bitar och ett sågande och filande för att få dom att passa in. Teorin han lägger fram tillhör dom djärvare, ännu djärvare än t ex Pelle Svensson som gjorde Christer P till en slags hit man med uppdrag att döda även kungen och justitieministern. Jag antar att hans bok är en slags deckare maskerad som reportagebok, för karlen ger ju inte intryck av att vara förryckt, åtminstone inte vid ett ytligt påseende.
Det finns ju seriösa journalister som skrivit initierat i ämnet. Thomas Kanger, t ex som var den förste som påvisade att Holmer var ute och cyklade. Även Wall och Borgnäs har gjort gedigna genomgångar.
Mest imponerad är jag av bröderna Poutiainen som gjort en minutiöst dokumenterad genomgång av polisarbetet. Framför allt under mordnatten. Mer spännande än någon deckare jag läst.
Du är väl inläst, Mats. Hedberg lägger skickligt pussel. Varje bit i hans lagda pussel förtjänar som jag ser det att ordentligt skärskådas. Han hittar ju inte på. Inga fria fantasier. Det har funnits vittnen. Även på Sveavägen. Var någonstans blir hans berättelse riktigt problematisk och spektakulär, det ville jag veta mer om. Med kunskap om DDR, Stasi och HVA, även Mossad, lyssnar jag till honom. Det som kan förefalla vara helt ute i det blå behöver inte vara det.
SvaraRaderaHar bara lyssnat på honom en kort sekvens i en intervju och det räckte för att förlora tilltron. Han började med att beskriva ett dramatiskt scenario utanför Grandbiografen. För att det ska stämma krävs inte bara att Mårten Palme begått mened utan att mer än ett femtontal förhörda biobesökare ljugit eller undanhållit information för polisen. Det är ingen svårighet att falsifiera Classes teser, men jag vill inte fylla din läsvärda blogg med långa listor av faktafel. Kan bara ta det mest uppenbara; hur får man till ett trovärdigt fejkat lik på mordplatsen? Lurade vårdskoleeleven Anna Hage som rusade fram försökte med livräddning? Trettio år senare skriver hon en bok om den traumatiska upplevelse som förändrade hennes liv.
SvaraRaderaStoryn är inte ens internt konsistent. Motivet för att fejka ett statsministermord? En konspirerande grupp inom S kan hitta mindre krångliga lösningar. Och ett ouppklarat statsmord gynnar knappast en någon regering och framför allt inte ett statsbärande parti. VSB!
Hedbergs teori förefaller om man ser till detaljerna vara ett klipp-och-klistra hopkok av Krantz och Dammegårds versioner.
Det går inte att rannsaka hjärtan och njurar på folk, men mest sannolikt är det fråga om spekulation. Hedberg är knappast galen, men kanske kalkylerar han med att eventuell stämning för förtal från någon av de inblandade- helst från Palmes familj- kan locka nyfikna att köpa boken.
Jag känner också, som du, för att värja mig och slå ifrån. Men vill veta mer innan jag avfärdar. Om jag nu kan få göra det. Vilket är tveksamt. Låt oss också minnas turerna runt bordellmamman och kunderna. Sträng och andra. Alla som såg men tystades, hånades, avfärdades. Av Palme, bland andra. Som sagt, jag behöver veta mera.
SvaraRaderaLasse, av det faktum att det förekom lögner, avfärdanden och mörkläggning i samband med mordet följer inte att den mest extrema och komplicerade konspirationen blir sannolik. Det handlar inte här så mycket om känslor- jag blev väldigt ledsen över Palmemordet och dess konsekvenser. Men känner inget speciellt inför alla apologier eller foliehattsteorier som publiceras.
SvaraRaderaVad gäller Hedberg; varför ska jag ta en person som uppenbarligen förvränger fakta på allvar? I detaljer som ganska lätt kan kontrolleras?
Jag ser gärna att detaljerna kontrolleras ordentligt.
SvaraRaderaDetaljer? Kolla det här klippet!
SvaraRaderahttps://www.youtube.com/watch?v=krGJw0GmgW0&t=1572s
6-7 minuter pratar han om Anna Hage som rusade fram för att ge livräddning. Hedberg säger att "man var rädd för att hon skulle säga att hon kände puls". Helt gripet ur luften eftersom hon enligt protokollet från det första förhöret mordnatten säger att hon INTE kände någon puls - prövade på två ställen! Vidare frågar Hedberg retoriskt varför Lisbeth eller någon annan tackade henne för insatsen. En rimlig förklaring är att hon ställde upp som vittne för försvaret av CP och beskrev Lisbeth som hysterisk och att hon försökte hindra henne att hjälpa till. Helt på tvärs mot hur Lisbeth ville framställa sig själv.
Det vimlar av sakfel i Hedbergs story. Inte vill du väl fylla bloggen med en uppräkning av dessa?
Mer än 100 pers har vid det här laget erkänt mordet och det har publicerats en rad böcker. Jag har ingen egen teori om gärningsperson/er. Däremot tror jag mig ha förstått hur och varför utredningen fallerade redan från början. Det var ett statsmord, oberoende av vem som sköt, eftersom det fick statsmordets konsekvenser.
Må sanningssökandet fortsätta.
SvaraRadera