Knäcka gängvåldet blott en socialdemokratisk dröm?

Slog en morgon på tv:n i rummet på Mollbergs hotell i Helsingborg. Folk och Försvars årliga konferens i Sälen. Politiker och militärer i fritidskläder. Som det brukar vara. Fältmässigt?

Utrikesministern på skärmen. Linde, eller vad hon heter. Efter inledningsfraserna hör jag knappt vad hon säger. Ingen analys. Saltar, snarare tunnar ut det sagda, med ord som "utmaning" och "hot". Ord som alla makthavare använder.

När förra tv-chefen Eva Hamilton agerar furstespegel med snälla frågor har jag för länge sedan slutat lyssna uppmärksamt. Kanske hade de i ljuv maktsymbios repeterat frågor och svar innan. 

I publiken i Sälen stollen på tronen. Sömnig med sur min. Vaknat på fel sida? Festat för mycket på fjällhotellet?

Yttre försvaret på tapeten. Hotet, där kom det, från Ryssland. Önskar man kunde bjuda in den om Ryssland särdeles kunnige Stefan Lindgren för att bryta den bedövande samstämmigheten. 

Alla rörande överens om fler miljarder till de generaler som tror att sälfisar är ljud från u-båtar. Det är som en auktion. Man överträffar varandra. Gäller att ropa högst. 

Men vad med det inre försvaret? Nya sprängningar. Nu på Östermalm. Även i Upsala.

Lever jag i Libyen utan att ha fattat det? Råder inbördeskrig? Dag efter dag rapporteras ju om nya våldsdåd. Bilder som kunde vara hämtade från en krigszon. 

Hörde jag fel. Eller sa han inte, den där otydlige figuren till statsminister att han ”skall knäcka gängkriminaliteten”? Och att han sysslat med det sedan allra första dagen som regeringschef. Verkar inte särskilt framgångsrikt. Om man säger så. 

Men det var väl bara tomma ord från den statsledning som inte är någon. 

Undantagstillstånd råder? Nej, normaltillstånd. Det bara fortsätter. Våld och skjutningar. Statsministern verkar betrakta det som sker som en polisiär och inte en politisk fråga. Medan fosterlandet skjuts och sprängs i sank. 

I förrgår afton i Agenda i SVT partisekreterarna från de partier som ingått den väljarföraktande jök:en. Vilket fruktansvärt blekt gäng! Jag ryste där i min fåtölj. 

Programledaren frågade den blonda donnan från S om hur det känns att S överger sina hjärtefrågor under kompromissens ledstjärna. Det har S inte alls gjort, invände den blonda:
- Man får väl drömma.

Tablå.

Kanske knäckandet av gängvåldet också bara är en socialdemokratisk dröm? När skall i så fall Löfven vakna?

Än en gång frågar jag mig, smått utom mig: varifrån kommer dessa bleka politiker? Är det parlamentarismen som framföder dem? Systemet gagnar just denna typ av politisk person? Teflonpersonligheten. Inget biter. Floskler i stället för handling. 

Ångestskapande denna våldsamma blågula samtid med dessa politiker. Jag känner mig oskyddad.