En inköpsassistent vittnar om arbetsmiljön hos Hennes & Mauritz. Anonymt. Vågar förstås inte framträda med namn. Berättar om nervpåfrestande stress. Auktoritära chäfer som kräver blind lydnad. Inga jobbgarantier. Och ändå förväntas vara kundorienterad?!
Lyssnar man till andra, återkommande (varnings-)signaler inser man att HM:s arbetsmiljö inte är unik. Ta bara min favorit Espresso House dit jag ofta går för att synda med en jordgubbsfrappe med grädde och små goa röda hjärtan som sjunker till bägarens botten.
Rykten om en liknande arbetsmiljö som hos HM. Ändå möter jag bara glad och vänlig betjäning varje gång.
Det talas normaliserande som om det vore en naturlag att så sker om en växande SMS-ekonomi och gigekonomi. Ett förnedrande samtida daglönar-, kanske till och med timlönarsystem. Du vet aldrig hur många timmar du kan få ihop. Om du kan försörja dig.
As one of the working poor. Ett fenomen känt från USA. Nu har vi det här med en tidigare fackordförande som statsminister.
Du är helt utlämnad till en nyckfull arbetsmarknad. Arbetsköparens arbetsmarknad.
Stäng aldrig av smartfånen. Du riskerar missa att ringas in till jobb. Gäller även obekväm tid på dygnet. Du vill väl inte betraktas som arbetsovillig?!
Facket bara svagare och svagare. Organiseringsgraden sjunker. Skyddsnäten monteras ned. Du lämnas helt till dig själv och din överlevnadsförmåga.
Till 1 mars skall jag lämna ett bidrag till en antologi om digitaliseringen och arbetslivets förändring som en driftig man vid namn Fredrik Nilsson redigerar.
Lustfyllt skriva om detta med en personlig touch. Skriftställaren varit med länge.
Och nu har idén mognat om att skriva en bok, en essä med arbetsnamn Ingen trygghet råder här: Slavledarskap, gigekonomi och medborgarlön.
När jag läste om HM och upprördes noch einmal över sakernas nuvarande onda tillstånd fick jag mig ännu en knuff. Jag har redan varit inne på bokidén. Nu förstärktes den.
Det finns samtidigt skäl att återvända till organisationsteori och ledarskapsteori, ställa frågan vad som händer med de centrala begreppen inom denna teoribildning när premisserna ändras. Ökad anställningsotrygghet. Människor som kommer och går.
Begrepp som företagskultur, engagemang, medarbetarskap och andra. Organisatoriska karaktäristika inte längre nödvändiga att vårda. Som en chäf på ett franskt telekombolag sa till de anställda: - Det finns två vägar ut härifrån. Dörren och fönstret.
Jag måste bara komma till skott. Sätta mig ned och skriva på allvar. Kanske behöver jag byta uppehållsort under en tid. Hörde jag Berlin?
Tack för en insiktsfull betraktelse. Den så kallade arbetsmarknaden liknar mer och mer en marknad med gycklare, trollkarlar och spågummor. De tre små gummorna (Ebba, Annie och Nyamko) vill få oss att tro att gig-ekonomi är lika roligt som en marknad uti Nora, d"kan ni väl förstå". Själv lyssnar jag hellre på Höglund (som du vet): "det är något skumt med att banken alltid vinner trots att häxbålet i hörnet oavbrutet brinner."
SvaraRaderaPedro, tack, jag värjer mig mot ett normaliserande språkbruk, ord som blir verklighet. Ett förhållningssätt gentemot begrepp och verklighet inspirerat av Foucault. Måste skriva mer om detta. Motståndets ord.
SvaraRaderaSer fram emot det, bäste Lasse! 👍
SvaraRadera