Isterband serveras till lunch nere i Kungliga Bibliotekets källare. Minns inte när jag senast förtärde dylika. Syrligt, men gott. Men att ta 110 riksdaler för en vanlig lunch?! För dyrt.
Restaurang Sumlen på KB påminner med sina djupa valv om Alma i universitetshusets källare i Upsala. Kanske fler seniorer som häckar här. En mogen dam letar sina strumpor (!) bland stolarna. De är och förblir borta.
Efter lunch marsch pannkaka till läsesalens tankebefrämjande tystnad, bortsett från knarrande stolar och tangentljud från alla laptops, för att skriva. Kanske borde det numera heta skrivsal.
Jag tycker om att sitta på bibliotek och skriva. Dessa ordmagasin i en strikt bokstavlig mening.
Carolina Rediviva i Upsala förblir min favorit. Men med allvarlig konkurrens från Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek i Flemingsberg. Det sistnämnda med en avslappnad, stillsam atmosfär. Väggklocka som tickar. Trevliga medsittare. Gratis kaffe.
Carolina delvis ombyggt sedan min aktiva tid i den eviga ungdomens stad. Och jag noterar inga kufar, original som på den gamla, goda tiden. Förlästa som man sa i Sandviken.
Biblioteket på Harvard Business School. Här påbörjade jag mina Olydnadsparagrafer. En text direkt inspirerad av en students förväntansfulla fråga: - Hur skriver man olydigt? Det kändes uppnosigt - och helt rätt. Skriva om olydnad i nämnda bibliotek.
Hem sedan över Charles River till lägenheten på Banks Street i Cambridge för att på hyrd dator - där en deleteknapp satt på ett ovant ställe vilket framkallade ofrivilliga raderingar med blixtsnabba rekapituleringar - renskriva mina flanörboksanteckningar.
Bibliothéque Nationale i Paris, med de omutligaste av vaktmästare, lyckades jag inte ta mig in i för att skriva. Där Walter Benjamin höll till med sitt passagearbete. Men jag hann sniffa på den lärdomstunga atmosfären. Kändes att här har de stora elefanterna haft sitt reservat.
Blundade - såg Benjamin framför mig. Hukandes över sitt material. Tjocka glasögonbottnar.
Försökte en gång slå mig ned i Göteborgs stadsbibliotek invid Götaplatsen för att förbereda en föreläsning om Joseph Beuys på Valand. Några stenkast bort. Men unga biblioteksbesökare stojade och pratade som om de befann sig på kafé. Klart störande.
Den nya tidens inbrott. Tjattrets. Obildningens. Osökt hör jag tidigare fotbollsspelaren och landslagsstjärnan Tomas Brolin: - Läsa en bok? Så sjuk blir jag aldrig.
Universitetsbiblioteket i Freiburg kikade jag in på utan avsikt slå mig ned och skriva. Bara för vetskapen om att Martin Heidegger fanns på detta uni. I vilken grad han utnyttjade biblioteket har jag ingen aning om.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar