Den antiintellektuelle bokhandlaren

Dessa egendomliga virusdagar när smittade människor dör på löpande band, enligt klickjagande medier med Aftonsnaskan och Excessen i spetsen, ägnar jag mig åt att på nytt vitaliseras av att läsa Lars Gustafsson. 

Först med hjälp av lånade volymer från Stadsbiblioteket. 

Men nu har jag övergått till att leta bland mina egna hyllor under bokstaven G. Där paraderar stolt en massa spännande pjäser. Gyllensten. Gombrowicz. Gadamer. För att nämna tre. 

Skarpa gubbar! Inte haft det stora nöjet på länge att återknyta bekantskapen med giganterna.

Risk att jag fastnar, blir stående med ryggen mot den förskräckliga samtiden. Satan, vad jag har läst mycket under mina dagar som bookaholic! Salig blandning. Borde vara vimmelkantig vid det här laget. 

Lars Gustafssons poesi har aldrig fångat mig. Plockar i stället fram romaner. Blicken krokar i, medan jag blåser bort damm från det framplockade, Bilderna på Solstadens murar som ju inte är någon roman. Låter den stå kvar. Refererat till den många gånger. Utopikritisk. 

Börjar på En kakelsättares eftermiddag. Utspelar sig i Upsala på 1980-talet. Som vanligt är Gustafsson noga - misstänker att inte alla skulle hålla med om det  - med platsangivelser. Gator och torg. Stadsdelar. Det Upsala som gårdagen var, växer fram under hans penna. 

Och jag känner igen mig. Inre bilder framkallas, film som vevas. Det var ju min hemstad under tjugo år. Adresser runt om i lärdomens stad. 

Av okänd anledning vänder jag på boken för att läsa på baksidan. Ingen baksidestext. Noterar en liten lapp med pris och bokhandel: 205.00 Hallbergs Bokhandel ab. Den bokhandeln finns sedan länge icke. Köptes upp av Akademibokhandeln. 

Bokhandlare Hallberg ägde ett förflutet inom ett stort svenskt skogsbolag. Så han hade förvärvat professionell erfarenhet av papper. (Förlåt.) Han var imponerande bra på att kränga böcker, en riktig nasare. 

Mindre bra på att läsa dem. Ingen idé att konsultera honom, anlita som smakråd. 

"Den antiintellektuelle bokhandlaren" som en antikvariatsinnehavare i Gefle fyndigt benämnde honom. 

En ytterst beläst och välorienterad antikvariatsinnehavare med trivsamt värmlandsidiom som tvingades ligga i för att få ihop till bröd på bordet. Medan bokhandlaren drog på en flera veckor lång cykelsemester söderut. Till Madeira och andra paradisställen. 

Egendomligt alltihop, kunde Lars Gustafsson ha sagt.  Det blir det när man läser Gustafsson som frihetsskapande och överrumplande öppnar dörrar där man minst anade dem. Ur boken: "Allt var hans värld, och ingenting i denna värld var på allvar hans."

Filosofen Gustafsson kunde skruva till det, han! Det välbekanta blir med ens gåtfullt. Vardagen rämnar. Allt är möjligt, allt kan hända, du kan bli vem som helst. 

Jag njuter av att följa kakelsättaren, Gustafssons antihjälte. En andra gång. Trettio år sedan. Nästan.