lördag 11 april 2020

Dör kanske inte av corona, men sotdöden















Häromdagen berättade jag om hur jag dessa inlåsande virustider mötts av onda ögat från butiksanställda. Obehaglig känsla. Håll dig inne, gubbe!

Inte oväntat, om jag skall vara ärlig, dyker följande upp i min morgontidning (GD 200409) som bara blir allt tunnare och alltmer ointressant, och som jag alltid hastar igenom:

"Svar till Lasse Ekstrand: Är din insändare en provokation? Om inte måste du vara en sur, halsstarrig, negativ gammal gubbe. Om någon backar från dig betyder inte att hen är rädd för dig utan att hen är rädd om dig. Om du tror att någon politiker vill att något land ska drabbas av detta virus för att fiska röster är du mer än inskränkt. Nej, öppna dina ögon och se ut genom fönstret. Se solen, lyssna på fågelsången och ta vara på din känsliga själ så kanske du ser någon annan än dig själv.

Marian"


Anonymt, förstås. Krypskytte. Nå, det har man sin fulla rätt till. Om jag bortser från de patetiska slutraderna - förutom att "känsliga själ" är klockrent - och från det rysligt fula "hen" som till och med gör direkt ont att plita ned, kan två saker noteras.

Humorlösheten. Betecknande för denna egendomliga, tvångskollektivistiska trakt som man inte ens med bästa vilja i världen kan kalla kvick. Skulle kunna ha med intelligens att göra, bristen på densamma. Men det påstår jag verkligen inte. Vågar inte.

Man skall inte sticka ut om man inte vill dra på sig avsky från den jämnstrukna menighet som blint härmar lämlars samfällda rörelsemönster. Tro inte att du är någonting, Ekstrand. Mer än en "sur, halsstarrig, negativ gammal gubbe".

För några år sedan, när jag fortfarande tillhörde den allt åsiktsträngne högskolevärlden, ansökte jag om pengar till ett forskningsprojekt. Syftet var att studera mentaliteter - med ett akademisk ord tankefigurer - i X-län. Där jag slagit ned mina bopålar.


Undersökningsmaterial: insändare samt intervjuer med opinionsbildare och förtrogna med länet. Kanske smygavlyssning på kaféer och i köer. I sökandet efter ledtrådar. Teorin bakom projektet: mentaliteter, tankefigurerna, ligger oss i denna region i fatet. 

Förhindrar det handlande som borde ske. Förstärkande det som icke sker. Det ryms mycket och lovande saker i det som icke sker. Det som kunde och borde vara. Ett annat liv, ett annat samhälle.

Jag fick inga pengar till mitt projekt. Den "sakkunniga", en kvinnlig pedagogikprofessor och jag kanske inte borde kalla henne sipp men det var hon, som skulle yttra sig om mitt projekt avfärdade det med att "nyfikenhetsforskning" inte skall uppmuntras. 


Nähä. Då vet vi det. Forskning och nyfikenhet har inget med varandra att göra. Om vi får tro den sippa. 

Förmodligen skulle hon avfärdat en sådan som den mig inspirerande, undersökningsmässigt innovative Johan Asplund också. Med sitt undrande och uppmanande till aspektseende. En nyfiken sociolog. 

Nå, jag kan beforska mentaliteter ändå som oavlönad privatforskare, strunta i den sippa. Bedriva lustforskning utan krav på redovisning enligt mall. I verklig mening fri forskning.


Räcker med att snabbt ögna igenom Gefle Dagblad, stanna vid insändarsidorna. Och hålla öronen öppna. Reality speaks.

Jag kanske inte dör av corona. Utan mer långsamt. Sotdöden. Fy bubblan, vilka tråklås det bor i denna region! Vad är det för virus som smittat dem? Och den där sippa professorn. Den sistnämnda från Upsala. 




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar