Häromaftonen såg jag på C More Inter och Milan drabba samman på San Siro. Denna legendariska arena som jag har för mig officiellt heter Stadio Giuseppe Meazza. Men vem säger det? Och vem säger något annat än Gavlerinken? Jag bara frågar.
80 000 hängivna på plats. Fullsatt. Härlig stämning på läktarna. Vänskaplig. Men tydligen kallt i Italien dessa dagar. Publiken ordentligt påpälsad.
Denna klassiska, mytomspunna San Siro! Där Nacka lurade skjortan av motståndarbackarna, fortfarande ihågkommen. GreNoLi. Formidabel trio. Eleganten Lidas från Valdemarsvik blev kvar i Italien efter den aktiva karriären.
Zlatan Ibrahimovic tillbaka, efter lingonserien i USA, på planen med Milan i tröja 21. Inte lika snabb på fötterna som tidigare. Men spelsinnet intakt, det låter sig avläsas, vet hur han skall placera sig, röra sig på planen. Dominant utan boll.
För några år sedan satt jag själv på läktaren i Milano, efter att införskaffat svindyr biljett utan att det var gräddstolar, tillsammans med tre glada kompisar och 78 000 ytterligare i publiken. Inter mot Juventus. I samband med egendomlig konferens om jag minns inte vad.
Men minns att jag och min kollega utgick från några få, sex tror jag, bilder när vi hade vårt pass. Drog ned på ordflödet. Alla andra deltagare använde power point som vore det OH-bilder med alldeles för mycket text.
Läste högt upp akademiskt knastertorra rader. Bedrövligt. Oinspirerande.
Milano, en vackrare stad än jag vågat föreställa mig. Den mäktiga domen, stadens drottning.
Och så Feltrinellis bokhandel.
Juventus såg jag live i Turin när jag gästföreläste om ledarskap på handelshögskolan. En kall novemberafton, glest på läktarna. Sömnigt därnere på betongmonstret Delle Alpis gräsmatta. Den gamla damen behövde inte förta sig för att klå ett bottenlag.
Derbyn laddar atmosfären som inga andra matcher! Ta bara FC Union mot Hertha i Berlin. Det kan hända att Union-supportern, den oförlikneliga Nina Hagen sjunger nationalsången före avspark.
I min uppväxtstad Sandviken två arga rivaler: Sandvikens IF och Sandvikens AIK. SAIK ansågs vara arbetarnas lag, SIF tjänstemännens. Kanske var det så en gång i tiden. Pappa var hursomhelst SIF:are. Köpte mig ett ställ i SIF:arnas rödvita färger. Och en läderkula.
Minns inte om de två rivalerna möttes särskilt många gånger i derbyn. Spelade i olika divisioner.
Men minns att grannen på samma avsats, Holger, och pappa inte hälsade på varandra dagen efter match. Kanske när SAIK förlorat eller SIF.
Annars hade de inget emot klämma en grogg på Standard Selection eller Livets vatten och virke tillsammans.
Bild: Nacka och Kurre Hamrin, den senare i Fiorentinas dress.
Bra att Zlatan är tillbaka i AC Milan. Rätt man på rätt plats.Zlatan själv menar ju att "alla glömmer MLS om jag drar". Ja, så är det. MLS är ju ingen liga i traditionell mening, mer som en cirkus eller nåt, lagen väljs in, inga kval, inget seriesystem med olika divisioner. En stor del av charmen borta, kopplingen mellan gräsroten och den svenske mästaren finnes ej där borta..
SvaraRaderaZlatan är kung med och utan boll, en levande legend. I Milano är hans staty välkommen, enligt borgmästaren skulle alla supportrar, Milan och Inter, välkomna statyn.
När dryga svenska sportjournalister hånar Zlatan genom att ta fram hans välkända zitat om att "Man kan ta en kille från Rosengård, men man kan inte ta Rosengård från en kille." Och på nåt sätt få det till att han svikit Rosengård för att han köpt en del av Bajen. Dom journalister som sätter likhetstecken mellan MFF och Rosengård har inte förstått mycket. Dom är så trögfattade att dom skulle kunna bli politiska journalister istället... Som tur är finns vettiga sportjournalister, alla är inte medlöpare.
Kunde bli politiska journalister ...
SvaraRadera