söndag 16 februari 2020

Se upp, gott folk!















För ett par år sedan hängde jag med på en resa till huvudstaden i Förbundsrepubliken Deutschland: Bonn. Mitt första besök i denna stad som jag medan Tyskland fortfarande var delat hörde Bo Isaksson med karakteristisk röst rapportera från i Sveriges Radio. 

Trevlig stad att flanera i. 

Jag tog mig även till Heinrich Bölls Köln. Porträtt på honom i vart och varannat bokhandelsfönster. Alltid tyckt om hans stil. Melankolin som fördjupar texten. 

Domkyrkan i Köln skulle enligt mina uppgifter visa skulpturer som inspirerade konstnären Joseph Beuys. Men inget resultat fast jag frågade mig fram.


Frestande ta tåget till Düsseldorf och besöka den Konstakademi som avskedade Beuys. Ingen "ungdomens förförare" vid akademin! Ingen Jesusfigur! Tyckte perukstockarna till professorskolleger. 

Beuys gjorde sig känd, blev legendarisk, för sina oortodoxa, på tysk botten, undervisningsmetoder, snarare anti-metoder. Tog in alla som kände sig hågade på sina kurser. En katalysator för kreativa unga människor. Alltid med hatten på. 

Värnade om det öppna, fria och kritiska universitetet. Lade en plattform, skrev ett manifest, för detta tillsammans med Böll. Ljusår från de svenska värdegrundsanstalterna. Det politiserade universitetet.

Düsseldorf måste och ska det bli någon annan gång. Jag kom av olika anledningar inte i väg dit.

Joseph Beuys med sitt inspirerande begrepp social konst. Hans uttalande: Jag hatar konsten! Ut med konsten från institutionerna, ut på gatorna där människorna finns. Bygg sociala skulpturer. Involvera. Inga passiva åskådare! Alla medagerande. 

Konsten som samhällskraft. Engagerande. 

Medvetandepåverkande. Tankeprovocerande. Beuys spektakulära aktioner såsom I like America and America likes me eller Hur man förklarar konst för en död hare. (Båda kan man se på YouTube, har jag för mig.) 

Aktioner, installationer, som inte lämnar någon opåverkad. Ingen undkommer, kan gömma sig. 

Svårt tänka en utåtriktad svensk konstnär som Anna Odell utan Beuys. 

Konsten som livskraft. Varje människa är en konstnär! Beuys förespråkande av livskonsten. Livet är ett konstverk som du skapar. Lev skapande, dö inte redan medan du lever. 

Nästa år etthundra år sedan Beuys födelsedag.

Vännen, den initiativrika konstnären Kalinka Ussing hörde av sig häromdagen till mig om att vi måste göra något med anledning av detta. Självklart! I hans anda. Så, gott folk, se upp!

Om ni inte redan gjort det, läs min bok om Beuys: Varje människa en konstnär

Bild: Konstnären som trädplanterare (ekar).

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar