Vad hände med detta en gång så fina, väl fungerande Sverige? Man vet ju inte om man borde (hysteriskt) skratta eller (förtvivlat) gråta. Lugnast aldrig lämna bostaden, hemmets trygga borg. Stänga av yttervärlden.
För den mentala hälsans skull strömma svartvita brittiska 40- och 50-talsfilmer. Med aldrig slocknande stjärnor som Peter Sellers, Ian Carmichael (dök till min stora glädje upp i tv-serien St Aidans sjukhus) och Alastair Sim.
Genom att en beställd, till råga på allt förhandsbetald, Berlinresa ställdes in, det sved att fatta beslutet, undgick jag det galna kaoset ute på Arlanda. Tack och lov. Febrig hade jag haft svårt att fixa det. Lägg till ett bristande tålamod, med eller utan feber.
Jag minns Ramallah på Västbanken, när vi en dag var i färd med att kliva på den lilla bussen till Jerusalem. Bastanta svartklädda kvinnor, bakstycken breda som ladugårdsdörrar, seglade in i flock, tacklade resolut bort oss köande svenskar.
De skulle platsa i Brynäs damlag, nu när tacklingar skall tillåtas inom SDHL.
Trög som jag är hann jag inte reagera. Men Patrik, en frisk fläkt som jag saknar, under sin levnad en tvärhand hög, ilsknade till så där som han plägade göra, tacklade tillbaka så att de bastanta fruntimren under arabiska eder och åkallande Allah flög i luften.
Plötsligt meddelar SJ kort och utan förbarmande inlindning på mejl: Din resa till Malmö på torsdag är inställd. Omboka eller få pengarna tillbaka. Samma djupt irriterande sak hände mig i julas, då i motsatt riktning med avresa från Malmö.
Försöka ringa kundservice, glöm det - inte med högt blodtryck. Via datorn, om man inte tillhör de digitalt avhängda som förvisso är många, försöka omboka.
Just nu fel, försök senare. Försöker, försöker och försöker - och försöker igen. Medan kroppen blir allt varmare, frustrationen stiger, allt mörkare tankar om myndigheter och deras oförmåga föds.
Den önskade avresedagen: nästan alla resor fullbokade. Jag motstår lusten att sjunka ihop och ge upp. Lyckas, hoppas jag men kan inte säkert veta med detta oberäkneliga SJ, till slut boka en resa.
Vad står akronymen SJ för? Spårfelens Järnvägar? Svordomar och Jämmer? Jag sätter en femma på Skammens Järnvägar.
Om jag lyckas ta mig ner till Skåneland, och ett älskat Malmö, vet jag att jag kan lita på Öresundståg. (Någon påstod att SJ tagit över bolaget, måtte det inte stämma. I så fall bara en tidsfråga innan det börjar krångla och ställas in.)
Och jag vet att Adam och James, Bröderna Price, inne på Tivoli på andra sidan Sundet står parata med det bästa - det vill inte säga litet - ett danskt bord kan visa upp. Det vattnas i mungiporna.
Varför bor jag i ett land som jag inte vet om jag ska skratta eller gråta åt? Vem tackar mig för min uppoffring?
Bild: maskinklippet.se
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar