Blinda med makt över andra

 

Jeg er vist kommet på en feil klode! / Her er så underligt...

Sigbjørn Obstfelder

Jag är förtrogen både med Ronald Laing och Rollo Mays tänkande. Böcker av Laing öppnade jag för allra första gången i början på 1970-talet. Jag vikarierade på Ulleråkers mentalsjukhus, inspirerades av hans alternativ till den biokemiskt inriktade psykiatri jag dagligdags bevittnade. 

Patienter, jämnåriga med och nära mig med mina huvudbryn, som medicinerades sönder och for illa.

Laing, benämnd "antipsykiatriker" jämte David Cooper och andra mot den traditionella psykiatrin starkt kritiska*, arbetade terapeutiskt framgångsrikt med schizofrenidiagnostiserade patienter.

Han förfäktade uppfattningen att en människa alltid har goda skäl att bete sig som hon gör. Även om handlandet kan förefalla förvrängt och svårtolkat för en extern bedömare. 

Vid en betraktelse "utifrån" distanserar man sig, lär inte känna personen ifråga utan objektifierar denne, berövar samma individ subjektivitet och medmänsklighet. 

Den avhumaniserande institutionen Ulleråker ett typexempel. Förutom psykofarmaka elchocker och "våldsamma" patienter bältade i sängen. Skrämmande uppleva det inifrån. Patienterna maktlösa, utlämnade till godtycke och övervåld.

Det gäller att rekonstruera motiv som kan vara dolda för individen själv. Därför djuplodande psykoterapi - inte ytlig KBT. Man blir inte lyckligare, men klokare. Psykoterapin är ingen lyckobringare. Och framkallar inga snabba "resultat". 

Subjektets tillblivelse är en lång och utsträckt process. Inte utan smärta och motstånd.

Amerikanen Rollo May, författare till en rad högst läsvärda böcker av populärvetenskaplig karaktär, uppmanade oss att betrakta fenomenet ångest - han skiljde mellan konkret och abstrakt ångest - som en meddelare eller budbärare. 

Den abstrakta ångesten, diffus till sin karaktär till skillnad från den konkreta, söker berätta något viktigt för oss. Det krävs dock mod att lyssna till den, inte bara fly. Inte är det lätt. Helst vill man undkomma, slippa hålla till på självinsiktens vindlande stig.

När jag höll kurser i ledarskap, både på och utanför högskolan, underströk jag först av allt just självinsiktens avgörande betydelse. Det finns inga knep, inga genvägar, ingen tool box. Kasta allt vad nordamerikanskt färgad "managementlitteratur" överbord! Man börjar med sig själv.

Blind för sig själv blir man blind för andra. Ställer till det. Projicerar. Felbedömer. Socialt lomhörd, eller medvetslös, riskerar man att bli en psykosocial arbetsmiljöfara.

Jag mötte många blinda under mitt yrkesliv, De kallade sig "chäfer" och var definitivt inga ledare. I jag-dimma vistandes. Saknade dessutom både käpp och hund. Farligt att tvingas vistas i deras närvaro.

* En sådan som Barbro Sandin på Säters mentalsjukhus förtjänar att nämnas i sammanhanget. 

Bild: smhi.se