Snappar upp en röst från en moderat ungdomsförbundare. Kritisk mot det egna partiets förslag, som tydligen lanserats, om visitering av människor på offentlig plats.
Möter säkert redan ilskna protester från aktivister, anförande risk för "etnisk profilering". Det brukar heta så från dessa.
Broilern menar för sin del att förslaget "hotar vår trygghet". Spontant: vilken trygghet? Den är ju redan borta.
Lördagsmiddag på restaurang Gustav Adolf i ett mycket varmt Malmö. Humana priser. På menyn identifierar vi Sten Bromans köttbullar, med whiskyspetsning.
Så klart vi genast, småskrattande, drar oss till minnes anekdoter om Broman och hans kumpaner Piraten och Hommerberg (förekom i Hemmets med underhållande reseskildringar). Den excentriska trions eskapader. På franska lyxkrogar och annorstädes.
Det var väl Kramer och Savoy som var Bromans stamställen i Malmö.
På gatan utanför restaurangen roar sig helt vanliga unga, svenska män - obs, ironi! - med att åka raggarrundan i vrålåk som torde kosta upp mot en miljon. Man kan bara spekulera i hur de har råd med dessa. De visar upp sig, gasar ljudligt så att det dånar mellan husen, provocerar.
Flinar med nedvevade rutor hånfullt in mot oss Svenssons. Sprider skräck. Skjutningar har ju förekommit från gatan mot restauranger mitt i Malmö. Vi frågar oss varför kyparna plötsligt verkar ha gått under jorden.
Provocerad blir man. Förbannad. Därtill känslan av maktlöshet. Vad göra? Klart man vill ropa: lås in dom och kasta bort nyckeln! Eller: sätt dom på ett plan från Kastrup i morgon dag! Men vad hjälper repression och hårda tag utan vägledning av ett explicit uttalat samhällsförsvar?
Resonemanget måste vara det följande: vi tillgriper dessa extraordinära medel eftersom vi måste försvara vårt samhälle och dess grundstenar. Men när politikerna själva, genom fifflandet med bostadsadresser och traktamenten, inte uppträder till samhällets försvar?
På dessa nidingar, det visade kravallerna runt Paludan, biter ingenting. De fruktar varken Mållgan eller hans poliser. Tvärtom, de senare kunde ha dödats. Visitering, kronvittnen och andra förslag blir bara lösa skott (!) rakt ut i mörkret. Helhetsbilden saknas. Slaget är förlorat.
Så du, broilern. Du är för sent ute.
Ja, det hela är katastrofalt nedslående. Som boende i Malmö har jag upplevt exakt det du berättar om okynneskörningen runt G A Torg. Aldrig en polisbil i sikte. Inte en enda. Ändå pågår detta varje helg. Mitt i centrum. Men polisen finner ingen anledning att patrullera centrum och stoppa denna okynneskörning.
SvaraRaderaPatrullera förresten. Det var nog ett decennium sedan (minst) som jag såg fotpatrullerande poliser i Sverige. Ett vanligt inslag i länder som Frankrike, Italien, Spanien, Tyskland, Storbritannien.
Men Sverige är allt annat än vanligt. Förfallet tilltar. Vi lever i en alltmer dysfunktionell demokrati. Som du skriver undrar man vad alternativet är? Medicinen som föreslås kommer alltför sent. Vad finns att sätta emot brutaliseringen och anarkin? En välvillig diktatur? Upplyst autokrati? Demokratisk/mjuk auktoritarism? Det tycks krävas någon i stil med en Lee Kuan Yew. Om inte demokratin rycker upp sig (vilket vi ser noll tecken på att den gör) lär vi inte ha annat att välja på inom kort.
Tack för din kommentar, Frede. 1. Den borgerliga rättsstaten förmår inte lösa de problem som plågar landet. 2. Den är heller inte i samklang med det allmänna rättsmedvetandet. Och det finns i nuläget ingen politisk kraft som vill eller förmår ändra på tingens ordning. Jag har själv varit inne på idén om ett system benämnt upplyst despotism. Helt klart står att den parlamentariska demokratin i dess nuvarande form, liksom den borgerliga rättsstaten, står maktlös inför vad som sker.
SvaraRaderaSaker händer oftast inte utan anledning. Den som ser mönster har ofta hittat svaret. Frågan är väl då bara om han är redo att titta i en spegel som brutalt visar hur det är (eller om han väljer att inte se det).
SvaraRaderaKlassisk repliken: "Vi såg det inte komma."
SvaraRadera