Inte bara en mor

Jag tände ett ljus redan om morgonen. Det har varit den vackraste av junidagar, vindstilla och fridfullt. Din dödsdag, 17 juni. Nu har du varit död i trettiosex år. Avled efter en mycket svår sista tid, metastaserna bröt ned din kropp.  

Jag satt vid din dödsbädd på Länssjukhuset, som det fortfarande hette då, i Gefle. Det blev många timmar där på kvinnokliniken. Du var inte vid medvetande.

Jag är ett sladdbarn. Jag har talat med andra sladdbarn och fått bilden bekräftad: ett sladdbarn kan i sina mörka stunder misstänka att det var ett slarvbarn. Samtidigt har det rönt en uppmärksamhet som om det vore en Guds gåva. 

Och du brukade också säga: "Ett barn är Guds välsignelse." Alla barn förtjänar kärlek. 

Uppvuxen på Bruket i Sandviken under knappa förhållanden. Det födde socialdemokraten i dig. Hur kunde det ha varit annorledes? Klassamhället Sandviken ersatt av ett jämlikt samhälle, det var visionen som många delade. 

Du tilldelades Hjalmar Branting-medaljen för dina insatser för arbetarrörelsen. Lojal, livet ut den trogen.

Vad skulle du tycka om dagens socialdemokrati? Ja, du vet att jag flera gånger skrivit: "Mammas socialdemokrati är död." Finns det ett enda ideal kvar som anses värt att försvara?

Genom min fars sjukdom tvingades du överta hans roll som uppfostrare under mina sena tonår. Jag var inte lätt att ha att göra med. Vilsen och sökande. Och vi hade våra duster. Jag ångrar hur illa jag kunde bete mig.

Jag önskar att jag hade fått lära känna dig bättre. En gång när vi satt och drack kaffe, sista våren du levde, var det som om spänningarna släppte och du betraktade mig som fristående från dig. Inte "bara" en son. Spörjde om mina livsplaner. En befriande känsla i mig.

Jag hade velat höra mer om dig som inte "bara" min mor. Dina drömmar. Din kamp för kvinnliga präster. Värnandet om arbetarkvinnorna. Andra kamper du förde i rättvisans namn. 

Efter din död berättade människor som känt dig om dig och ditt solidariska verkande för dina medmänniskor. Jag delgavs andra och nya sidor. Du växte i mina ögon.

Ljuset fladdrar. Nu är det afton på jorden. Ännu ingen solnedgång.

Bild: 7 februari 1961, min mor, längst till höger, övertar ordförandeskapet i husmodersföreningen i Sandviken.