lördag 25 juni 2022

Åsa-Nisse med mobil















Dagen före midsommarafton, på tåget från Stockholm till Linköping, där personalbyte sker. Konduktör - eller vad heter det nuförtiden, "tågvärd", knappast "tågmästare"? - med utländskt påbrå. Bryter på svenska, svårt att höra vad han säger. 

När lokaltrafikförbindelser inför en station skall ropas ut, efter att ha påbörjat detta: "Ni har säkert bättre koll på det än mig."

Förutom att det heter jag och inte mig. Vad skulle en gammal SJ-trotjänare, som satte en ära i nit och redlighet, ha att säga om dylik nonchalans? När konduktören, eller tågvärden, går genom vagnarna tuggar han frenetiskt på något. Det svarta skägget guppar upp och ner.

Jag hör obekräftade rykten om att den låga uppklarningsprocenten hos polisen delvis kan förklaras av utredare som varken kan läsa eller skriva svenska.

Nato-Magda och kompani har fullkomligt misslyckats med sin integrationspolitik. (Aldrig haft någon tanke på en sådan, hör jag genast från en elak röst.) I praktiken skickas denna grannlaga uppgift över till myndigheterna. 

Och det blir som det blir. Med kvotering och låga kompetenskrav. För att inte nämna kravet på en fullvärdig svenska. 

Mitt växande missmod balanseras av en smålänning som talar högljutt i mobil. Om ni kan föreställa er Åsa-Nisse använda mobil, då vet ni vad jag menar. Trevligt med denna småländska dialekt! 

Jag har alltid tyckt om universalgeniet Åsa-Nisse med alla hans kreativa projekt, till skillnad från vissa recensenter som har satt sig på sina höga hästar och fnyst föraktfullt.

Läser Milan Kundera, essäer. Omläsning, jag fastnar i mina många understrykningar från förra läsningen. Kundera, fritänkaren. En nagel i ögat på stalinisterna i öst. 

Den där polischefen som menade att Lamotte får skylla sig själv, bekommer mig mycket illa. Vilken myndighet kan man längre lita på i Sverige? Landet befinner sig i upplösning.

Råkar lyssna till brottstycken ur en valreklamfilm med Nato-Magda, sammanbitna läppar, förljuget budskap. Det är som i DDR. Retorik och verklighet går åt rakt motsatt håll. Skillnaden den att vi har inga dissidenter. Heller inte längre Lamotte.

Bild: Wikipedia

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar