söndag 8 mars 2020

Ärkebiskopen i Gävle i dag - till försvar för oss kristna?














I dag gästar ärkebiskop Antje Jackelén Heliga Trefaldighets kyrka i Gävle. Inför detta besök reflekterade kyrkoherde Karin Sarja, i organisationsslimningens snöda tid där kyrkan inte utgör något undantag har vi bara en sådan herde i Gävle, omkring begreppet det hållbara samhället. (GD 19/2)

Hon initierar en mycket viktig diskussion som angår och borde engagera alla. Ty vad utmärker ett hållbart samhälle? Bortsett från klimataspekten. Vad kännetecknar ett samhälle värt att på längre sikt leva och verka i?

Det är lättare för mig att svara på vad som inte skapar ett hållbart och stabilt samhälle. Förstås beroende på vad man lägger in i begreppet. Hållbarhet har ju blivit ett modeord som flitigt används i tid och otid. Allt skall numera vara hållbarhetsstämplat.

Ett samhälle som inte vilar på gemensamma värderingar som alla respekterar och vårdar håller inte ihop. Ett samhälle utan denna värderingsstyrning faller sönder i parallellsamhällen. Här finner vi Sverige i dag.

I enklaverna företräds värderingar i konflikt med majoritetssamhällets hävdvunna. Jag tänker främst på den föraktliga synen på kvinnor och jämställdhet.

Enklaverna, klanernas mikrosamhällen, hotar det traditionella samhällets grundvalar.

Att få försörjer många leder till konflikter mellan grupper och samhällsurgröpning. Drastiskt stigande bidragsförsörjningskostnader (förr hette det "socialbidrag") förorsakade av alla migranter som inte kan eller vill försörja sig själva i Gävle är en varningssignal.

Till och med ett socialdemokratiskt kommunalråd i vår stad underströk detta nyligen i en intervju i Expressen. Fortsätter kostnadsutvecklingen väntar välfärdssamhällets sammanbrott.

Förföljelse på religiös grund motverkar samhällets sammanhängande. Det talas mycket om islamofobi och att det måste fördömas. Mindre om hur svårt judarna har det i Sverige. 

De förföljs och angrips fysiskt. Troligen är antisemitismen värre än på något annat håll i Europa. Fanatiska migranter från Mellanöstern är dess bärare.

I ett globalt perspektiv är vi kristna den mest förföljda religiösa gruppen. I vårt land ser vi en växande kristendomsfientlighet. (I GD 25/2 kommenteras en färsk undersökning som dokumenterar detta.)

Min bild av Jackelén är att hon inte tillräckligt, för att uttrycka det milt, står upp för och försvarar oss kristna. Uttalanden och ageranden vittnar om detta. Kyrkans ledning visar tolerans mot de intoleranta. De som föraktar och ser oss som sina fiender.

Jag hoppas att hon kan skingra min oro och växande besvikelse över Svenska kyrkans modstulna agerande. Hon är mycket välkommen bevisa att jag har fel och är orättvis.

Och jag ser fram mot ta del av vad hon lägger in i begreppet hållbart samhälle.

Dagens framträdande kan bli avgörande för om jag kvarstår som medlem i Svenska kyrkan eller inte. Jag vet att min salig mor, kyrkvärden, i förtvivlan skulle vända sig i sin grav borta i Sandviken om jag lämnar. 

Men varför kvarstå som medlem i en organisation som inte företräder och försvarar mig?
Min tro behåller jag. Den behöver ingen organisation.






Inga kommentarer:

Skicka en kommentar