Fröding han kunde, han

Johan Cullberg som gav oss den mycket läsvärda och kloka boken Kris och utveckling känner jag, utan att känna honom personligen, som en sympatisk och medmänsklig psykoterapeut. 

Medicinskt skolad men oanfäktad av den biokemiska förklaringsmodellen, förskriver inte psykofarmaka eller neuroleptika så fort han hinner. Och den vägen förstör - kastrerar höll jag på skriva - levande, mångsidiga och ovanliga människor.

Jag har för mig, kan minnas fel, att han hade problem med att få en tjänst på grund av att biokemisterna, resultatfascisterna och diagnosfanatikerna som jag brukar kalla dem, bromsade. 

Utanför Sverige har funnits, för att lämna goda exempel på Cullbergs idémässiga likar, sådana som antipsykiatrikerna Ronald Laing och David Cooper. Den häpnadsväckande terapeutiskt kreativa psykoanalytikern Joyce McDougall icke att förglömma. 

Inte kommer jag på många som Cullberg på svensk botten! Ännu mindre i dessa eländiga KBT-tider. Barbro Sandin på Säter. Som måste bege sig till Norge för att få lägga fram sin avhandling. Clarence Crafoord förtjänar att omnämnas. 

Annika Thulin, sjukgymnast i Upsala, som använde kroppens språk i frigörande terapi. Margaretha Lilja, tidigare knuten till St Lukasstiftelsen. 

Cullberg är en sannskyldig humanist. Inte märkligt att han ägnat Gustaf Fröding en bok. Gustaf Fröding och kärleken: En psykologisk och psykatrisk studie. En inkännande, sympatisk bok. 

Porträttet av Fröding kunde densamma, som livet igenom starkt tvivlade på sig själv och bilden av honom, knappast haft något att invända mot.

Cullberg varken förminskar eller förvanskar Fröding genom att ensidigt betrakta honom med psykiatriska glasögon på. Ingen tunnelseende förklaringsansats!

Den som känner mig vet att jag har en faiblesse för att med Goethe tala om valfrändskaper. 
Man läser och skriver om den författare som man upplever sig befryndad med. Kanske utan att man riktigt förstått det själv.

Jag tänker inte försöka fördjupa mig i var Cullberg närmare finner sig själv hos Fröding. Eller hur han, den kloke förstående terapeuten, med försiktiga, prövande ord använder Fröding i vissa avseenden som ett case. 

Än en gång imponeras jag av Frödings suveräna förmåga att rimma. (Cullberg använder flitigt strofer och hela dikter som lyfter texten.) Det är ju så förbaskat svårt att rimma utan att glida in i nödrim! 

Min mor gled in i detta med sina bordsvisor utan att skämmas. Det skulle gå undan. Hon skrev på beställning till diverse bemärkelsedagar. Och var mycket uppskattad. 

En sådan som den ojämförligt produktive Thore Skogman kunde få höra av de avundsjuka och småskalliga att han nödrimmade. Äh. Han var mycket skicklig som rimsmed. Om än inte någon Fröding vad den litterära kvaliteten och rytmen anbelangar. 

Aningen för klämkäck.

Läs långsamt och eftertänksamt och fatta som ungdomarna säger:

"Genom stadens park går sommarsuset,
skalden Wennerbom från fattighuset

kommer raglande - butelj i hand
- kryssar varligt över gångens sand,
tar en klunk ibland,
ler och mumlar saligt under ruset.

Bin fly kring från trädgårdsmästarns kupa,
kryp och larver störta huvudstupa
ned från träden, allt står högt i blom,
allt är fyllt av doftens rikedom
- skalden Wennerbom
sätter sig i gräset till att supa.

Fåglar tokiga av glädje kvittra,
gräsets hundra syrsor spela cittra."

Jag citerar inte hela dikten som Herr T och hans spelmän på det mest utsöka sätt satt musik till. Finns på youtube. Lyssna och njut!